Recension - In the Mood for Tea

Tebloggen hade en lördageftermiddag vägarna förbi Odenplan och fann det oemotståndligt att spana in Stockholms nya tehus; In the Mood for Tea. Och jag får erkänna att mitt kinesofila hjärta blev förälskat med hull och hår. In the Mood for Tea består av två delar; en större del med butik och en mindre del med lounge. Jag kan inte garantera att det stämmer, men jag fick intrycket av att de två ägarna är bröder vars mor har kinesiskt ursprung. De var hur som helst mycket trevliga och entusiastiska.

Butiken är sparsmakat inredd men med ett fantastiskt utbud för den som är intresserad av den asiatiska tekulturen. Här kan man köpa kinesiska lerkannor och japanska järnkannor av många olika vackra modeller och man kan köpa gaiwan och en uppsjö av temuggar. Alla deras varor har inte kommit på plats än, men jag fick veta att de även kommer sälja en glastekanna av en modell jag blev väldigt förtjust i. Jag blev något förvånad av att se ett mindre utbud Höganäskeramik bland den asiatiska högkulturen, men Höganäs är å andra sidan bra keramik, så varför inte?

Butikens teutbud är mindre än i många traditionella tebutikers men jag är övertygad om att detta kompenseras med kvalité. Alla berömda osmaksatta asiatiska teer går att hitta här och de har även ett mindre utbud av smaksatt te. In the Mood for Tea har det bästa utbudet av pu-er som jag har sett i Stockholm med både grön och svart pu-er i både lösvikt, stora kakor och små pellets. De hade drygt sju olika sorters oolong som kostade runt 100 kr/hg. Jag var dålig på att titta på priserna på det gröna teet, men det är förmodligen flera tiokronor billigare.

Loungen bestod av ett par små bort med bekväma, fodrade stola och en soffgrupp med bord. Lugn musik strömmade ur en högtalare. Det var inte stort; max åtta-tio personer får plats där samtidigt. Jag hann tyvärr inte studera tehusmenyn och är därför inte säker på att den innehöll några tilltugg till teet, men att In the Mood for Tea kan servera gott te är jag säker på. Utan att nämna min hobby som bloggare började jag nämligen entusiastiskt diskutera asiatisk tekultur med en av ägarna, som efter ett par minuter frågade ifall han fick bjuda på te. Det finns få raggningsrepliker som funkar lika bra på Tebloggaren, och att det här inte var ett raggningsförsök gjorde det inte svårare att tacka ja. Vi hade diskuterat gaiwan-mysteriet som det har kommenterats om här i Tebloggen, och vi hade även kommit in på min skepsis inför pu-er, och jag misstänker att det var det som fick honom att välja att brygga en bit grön pu-er i gaiwan åt oss.

Bryggcentralen, som jag väljer att kalla den, ligger i hjärtat av butiken och var fiffigt konstruerad som en enorm tebricka (ett tillbehör till den kinesiska teceremonin som samlar upp vattnet som man häller över keramiken och porslinet). Där stod flera fina små Yixingkannor och gaiwan som bara skrek om att bli använda och jag kände mig nästan som att jag var i Peking igen. Tebloggaren med vänner blev bjudna på fem bryggningar av en mycket trevlig grön pu-er innan vi med visst vemod i hjärtat kände oss tvingade att vandra vidare.

In the Mood for Tea är ett fantastiskt komplement till Stockholms övriga teutbud och rekommenderas varmt för alla som vill utforska den asiatiska tekulturen närmare.

Adress: Norrtullsgatan 9, Odenplan

Teskafferiet just nu

Eftersom te är en färskvara ska man egentligen inte köpa hem mer te än vad man kan dricka upp på en månad. Så duktig är inte jag. Det är alldeles för roligt att köpa nytt te. En inventering av mitt teskafferi avslöjade följande 16 tesorter:

• Lapsang Souchong (svart rökt te)
• Rooibos Firebrand (apelsin, nejlika, kanel)
• Rooibos Heta Stunder (chai och chili)
• Hallwylskas te (svart; earl grey med rom och malva)
• Uppsalablandning (svart söt blandning)
• Genmaicha (grönt te med rostat ris)
• Lin Yun White Downy (vitt, neutralt te)
• Ti Guan Yin (ljust oolongte)
• Chin White Hair Monkey (vitt, aprikossmakande te)
• Rose D'Himalaya (svart Darjeeling som växt med rosor)
• Golden Nepal (svart, neutralt te av ljusare karaktär)
• Formosa Amber Oolong (medeloxiderat oolong)
• En liten mängd Pu-er pellets av okänt namn
• En liten mängd ljust, kinesiskt oolongte av okänt namn
• Mörkt, kinesiskt oolongte av okänt namn

Tesäsongen 2007 började faktiskt bara för några veckor sedan, då de första Darjeeling First Flush-teerna kom. Nu är det alltså en bra tid att köpa Darjeeling. I början av sommaren skördas det första kinesiska gröna teet, och juni-augusti är alltså bästa säsongen att köpa grönt te. Grönt te tål lagring sämre än andra tesorter, och därför kommer jag inte fylla på min telista med mer grönt te förräns till sommaren. I gengäld hoppas jag frossa i grönt te då. Oolongte tål lagring lite bättre än grönt te men förmodligen inte lika bra som svart te. Så oolong är kanske ett bra höst/vinterte, medan svart te är bra som vinter/vårte eftersom det är den sort som tål lagring bäst.

Terecension - China White Hair Monkey

Jag fick det här vita teet i födelsedagspresent nyligen och ikväll tog jag fram min gaiwan och bryggde det i ca 75-gradigt vatten. Något rädd för risken för bitterhet hällde jag över teet i en mugg innan jag drack det och lät tebladen ligga kvar i gaiwan i väntan på fler bryggningar.

Doften av första bryggningen hade en bedårande doft av färsk eller konserverad aprikos. Samma fruktiga, friska och söta ton fanns hos teet, som hade en mjukt gul färg, ungefär som ett lättoxiderat oolongte. Det fanns ett sting av bitterhet som kan ha berott på att jag bryggde det för länge.

Andra bryggningen kortade jag ner tiden, vilket ledde till en något blekare men fortfarande högst tilltalande version av första bryggningen. Bitterheten minskades men var fortfarande närvarande i bakgrunden. Eftersmaken var lång och dominerades av sötma.

Tredje bryggningen tog jag ytterligare lite kortare bryggtid (egentligen ska man öka bryggtiden något efter varje bryggning), vilket ledde till en mild dryck utan bitterhet och med en touch av aprikos. De bryggda löven doftade fortfarande förföriskt fruktigt.

Vita teer är förvånansvärt mäktiga teer - efter tre gaiwan-bryggningar China White Hair Monkey, sammanlagt ungefär 3 dl te - hade mycket av hungern jag kände innan jag drack teet dämpats. China White Hair Monkey är det mest spännande och komplexa vita teet jag har druckit hittills. Lite åt oolonghållet; milt utan de ljusa oolongernas blommighet men med de mörka oolongernas fruktighet. Jag har lite svårt att bedömma följande påstående eftersom jag är van vid milda teer, men jag tror att China White Hair Monkey smakar tillräckligt mycket för att kunna fungera som en introduktion till vitt te för dem som är vana vid starka, smaksatta teer.

Inköpsställe: Himalaya - Te och Kaffespecialist AB (Hötorgshallen/Södermalms Saluhall)

Jasminte

Det finns jasminte och så finns det jasminte. För tiotals miljoner kineser är jasminte basdrycken över alla andra; det som, tillsammans med kinesiskt öl, drick till de flesta måltider. Och precis som med öl i både Sverige och Kina så finns det i en mängd olika smaker, kvalitéer och prisklasser.

Jasminte har en tusenårig historia och har traditionellt sett framställts genom att teblad får vila tillsammans med färska jasminblommor tills en önskad jasminsmak på teet har uppnåtts.

De flesta moderna teer smaksätts med essenser. I vissa fall är smakämnena i essenserna kemiskt framställda (vanlinin, som kopierar vanilj, är ett känt exempel) och i andra fall är de helt enkelt smakkoncentrat av riktiga växter. Utblandat juicekoncentrat jämfört med färskpressad juice är en bra smakjämförelse på hur stor skillnad det kan vara mellan essenser och råvaror. I de flesta teer som är smaksatta med essenser tillsätts en viss mängd torkad frukt/blommor/blad för utseendets skull, och därför är det lätt att tro att teet är smaksatt med "riktiga" råvaror. Det behöver inte vara fel. Generellt sett är essenser ett mycket bra sätt att få trevligt och variationsrikt te. Men just i fallet jasminte blir det en betydande skillnad när man frångår de gamla metoderna.

Beroende på smak och tycke kan man antingen vilja att jasminsmaken dominerar över tesmaken (starkt jasminte), eller att tesmaken dominerar över jasminsmaken (milt jasminte). Viktigt för smaken i båda fallen är naturligtvis kvaliteten på tebladen som används. Jasminte görs på grönt te, vitt te, ljust oolongte eller svart te. Men för sämre kvalitéer av teblad händer det att tillverkarna överdoserar med jasminessens för att dölja den dåliga kvalitén på teet. Det leder till ett jasminte med en parfymig, artificiell smak som lätt blir bittert om man brygger det för länge. Ibland har jag dessutom fått ont i magen av sådant te.

Ett fint jasminte, smaksatt med äkta jasminblommor, har en subtil men tydlig jasminsmak och en balans mellan teblad och jasmin. Smaken smyger sig fram långsamt - den kanske blir riktigt bra först vid andra eller tredje bryggningen - och den blir inte besk om man inte drar över flera minuter. En vanligt sorts sådant te är China Jasmine Pearls, som är rullat till sfäriska bollar som kapslar in smaken och ökar hållbarheten. Under bryggningen vecklar bollarna ut sig till långa, smala blad på ett sätt som många tycker är estetiskt. Phoenix Pearls är en av de finaste kvalitéerna. China Jasmine Pearls kostar i snitt runt 110 kr för 100 g, men till skillnad från billigare teer går det ofta att köpa i 50 g. Det finns även "obollat" jasminte av riktigt fin kvalité att köpa hos de flesta tehandlare. Det man möjligtvis kan ifrågasätta är att så många av estetiska skäl låter sitt fina jasminte ligga i genomskinliga glasburkar, trots att ljus gör att teet tappar smak.

Efter den här utläggningen är det säkert föga förvånande att jag är mycket förtjust i jasminte och fascinerad över att något som doftar så parfymigt kan ha en så behaglig smak. Att jasminte dessutom passar bra till all möjlig mat gör inte saken sämre. Köper man hem ett jasminte och tycker att det smakar för mycket jasmin är en enkel lösning också att blanda ut det med sin favoritsort av osmaksatt, grönt te tills man får precis den smak man vill ha.

Passion för oolongte

Jag insåg ganska snabbt det bisarra i att skriva en recension av ett avancerat oolongte utan att ha skrivit särskilt mycket om oolongte. Och oolongte är ju ändå min passion i tepassionen. Jag skulle vilja börja med att påstå att det inte finns några andra osmaksatta teer som man kan få ut en lika bred smaksensation ur som oolongteer.

Oolong (eller wu-long) är den stora klassen av teer som finns mellan grönt te och svart te. Det är alltså inte ooxiderat som grönt te men heller inte så mycket oxiderat som svart te. Man kan klassa oolongteer efter oxideringsgrad, där 15% innebär ett mycket lätt oxiderat te och 60% är ett starkt oxiderat te. Oolongte går mig veterligen inte att köpa som påste, men det är knappast någon förlust.

Taiwan (som förr i tiden hette Formosa) är i princip det enda landet i världen där oolongte dricks som vardagste, och tillsammans med Kina är Taiwan världens största producent av oolongteer. Oolongte är mycket populärt i Kina, men är för de flesta kineser ett finte som man bjuder gäster på eller har vid särskilda högtider. I både Kina och Taiwan är oolongte hjärtat i teceremonin. Det förekommer också viss oolongproduktion även i Thailand och i Darjeeling i Indien.

De ljusa oolongteerna med oxideringsgrad 10-30% karakteriseras av en mild och mycket blommig smak och doft, med toner av t.ex. syrén, orkidé eller lilja, och en lång, söt eftersmak som letar sig kvar i gommen. De torkade tebladen är ofta hoprullade till bollar och har en mörkt grön färg. Den färdiga drycken är gulgrön. Till den här klassen hör det berömda kinesiska Ti Guan Yin och det kinesiska Se Chung, samt den taiwanesiska oolongklasen Jade Oolong, där Dung Ti är det mest berömda teet. Jag som gillar lätta morgonteer uppskattar att dricka ljust oolongte på morgonen.

De medeloxiderade oolongteerna kallas i Taiwan för Amber Oolong och är något kraftigare och fylligare. Den blommiga smaken övergår till att bli mer fruktig, men fortfarande med den söta eftersmaken. Den färdiga drycken har en varmt gul färg.

De mörka oolongteerna är ytterligare fylligare, men utan att få den skarpa bitterheten och den tyngd som svarta teer kan ha. Aromerna är djupa med toner av söt, mogen frukt och en lång eftersmak som ligger kvar på tungan. Mörkt oolongte är vanligare i Kina än i Taiwan, och två av de mest berömda kinesiska exemplena är Da Hong Pao och Fenghuang Dancong. Men även det taiwanesiska Bai Hao kan räknas till de mörka oolongteerna. Jag tycker att mörkt oolongte är utmärkt som eftermiddagste, men många föredrar ett mörkt morgonte och ett lättare eftermiddagste, och då passar det säkert utmärkt även till frukost. De här tebladen är sällan rullade till bollar utan säljs som avlånga blad, som har en grönbrun till mörkbrun färg. Det färdiga teet har en mörkt gul, gulbrun eller rödgul färg.

I Kina och Taiwan är det inte ovanligt med smaksatta oolongteer. Man smaksätter t.ex. med ginseng, som ger en något syrlig, söt smak till teet, med lotus eller med jasmin.

Det sägs att oolongte är den tetyp som passar allra bäst till mat, och jag kan tro på det. På de flesta av Pekings restauranger fick vi billigt jasminte gratis till maten, men en restaurang serverade ett medeloxiderat oolongte. Måltiden blev verkligen en helt annan upplevelse.

En bör vara beredd på att de populäraste oolongteerna - som Ti Guan Yin - kommer i många olika kvalitéer och även som kopior, och att det kan vara värt att betala några kronor extra för att få ett bra oolongte. Jag köpte ett anonymt men fantastiskt mörkt oolongte i Kina då jag fick betala 100 kr för 50 g, men jag ångrar det inte. Jag köpte också ett trevligt Ti Guan Yin där jag betalade 100 kr för 150 g te. Alla oolongteer kan bryggas om minst 3 gånger, vissa upp till 6-7 gånger. Oolongte räcker alltså länge, och då får man mycket för pengarna.

Tyvärr är det ännu inte så vanligt att svenska tebutiker har ett varierat utbud av oolong. De flesta har ett oolong med det högst intetsägande namnet "Formosa Oolong", vars smak jag själv har blivit besviken på. Om din butik bara har ett oolongte skulle jag istället rekommendera att du beställer oolongte via nätet från någon av butikerna som finns länkade här till höger, t.ex. Stockholm Tea Centre.

Terecension - Heavy Baked Ti Guan Yin

Beskrivningen av Heavy Baked Ti Guan Yin på Upton Tea Imports löd:

This tea is created by beginning with a high quality Jade Oolong, which is processed under the careful supervision of a skilled roasting master. The resulting tea has a complex flavor, with toasty notes and sweet flavor undertones.

Bakade oolongteer är ungsbakade istället för lufttorkade efter oxidationsprocessen. Jade Oolong är lättoxiderat, Taiwanesiskt oolong. Som ett stort fan av oolongte och rostade smaker som Genmaicha kunde jag inte låta bli att beställa ett prov på 15g när jag gjorde min beställning från Upton Tea Imports.

Försök 1:

Jag brygger alltid mina oolongteer Gong Fu. Den här gången sköljde jag tebladen två gånger i varmt vatten och bryggde dem sedan i en liten, uppvärmd Yixing-kanna 4 gånger.

De torra tebladen hade en ovanlig doft för ett oolongte; en nästan jordig doft som påminde om pu-er. Ganska trevlig.

Min första tanke när jag luktade på första bryggningen var att den inte luktade helt gott men att jag inte kunde identifiera riktigt vad det var den luktade. Färgen på teet var mörkt rosabrun. När jag sniffade närmare tyckte jag mig känna den jordiga doften tillsammans med en liten söt doft. Som tur väl är smakade inte den brygda drycken så som doften, utan var ett ovanligt smakande men mycket välbalanserat te. Fylligt och ganska "mörkt" utan bitterhet, med en lätt sötma i eftersmaken. Lättdrucket.

Efter andra bryggningen hade den otrevliga doften förstärkts - nu förde jag tankarna till något ruttet; svavel, kanske? - och hade tyvärr spritt sig lite till smaken på teet. En smak på gränsen till att vara drickbar. Fortfarande utan bitterhet, men svår att vänja sig vid.

Efter tredje bryggningen var doften ungefär lika stark som innan och nu associerade jag den till gammal tång som hade legat på stranden lite för länge. Även smaken gav sådana associationer. Utan doften misstänker jag dock att smaken inte hade varit så illa, eftersom jag faktiskt drack upp teet utan att tvinga mig i det. Det fanns en lätt sötma i bakgrunden.

Fjärde bryggningen var mycket lik den tredje, utan att bli särskilt mycket bättre eller sämre i smak. Återigen fann jag mig sittande och smutta upp teet, så någonting med det tyckte mina smaklökar uppenbarligen om. Den blir bättre i eftersmaken.

Sammanfattningsvis så framkallade det här bakade oolongteet ungefär samma reaktion hos mig som pu-er gjorde första gången jag drack det. "Vilket konstigt te - inte särskilt gott, men samtidigt är det något som gör att jag fortsätter dricka det." Jag tror mycket väl att det går att lära sig uppskatta Heavy Baked Ti Guan Yin. Problemet är väl att det finns så många andra härliga oolongteer som inte kräver någon invänjningsperiod. Heavy Baked Ti Guan Yin rekommenderas för pu-er drickare, och för oolongdrickare som känner att de har smakat de flesta andra oolongteer.

Jag tror att teet hade vunnit på att bara sköljas en gång innan bryggning, så jag ska testa det och återkomma med en komplettering då. Det känns bara som att man egentligen inte borde brygga det här teet i en lerkanna. Doften är ingenting man vill ska smitta av sig till andra teer.

Recension - Babajan

Etnografiska museets restaurang är inte bara en färgsprakande potpurri av uppmuntrande multikultur, det är också ett mycket trevligt ställe att dricka te på.

Babajan är ett av de bästa caféerna jag har varit på i Stockholm när det gäller att hitta ett teutbud utöver det vanliga. Det är inte det bästa stället att gå till om man vill dricka fruktte, men Bai Mu Dan (en sorts vitt te), Genmaicha, Gunpowder, Yerba Mate, Lapsang och flera andra sorters rena teer av god kvalité finns. Earl Grey finns oftast, tillsammans med någon annan typ av smaksatt svart te. Man har Yogi Te (goda kryddblandningar som ofta inte innehåller svart te), örtté och är berömda för sin chai latte. Mycket av maten på Babajan är indisk (och tillika väldigt god) så det vore konstigt ifall de inte visste hur man gör en bra indisk chai. Det finns ett enormt utbud av sötsaker från alla världens varma länder, och även mackor och mindre matiga saker. Maten är generellt sett dyr (75-150 kr), men kan till viss del förklaras med att det mesta är ekologiskt och rättvisemärkt. Den mesta maten är vegetarisk.

Teet serveras i relativt små muggar (stora kaffemuggar = små temuggar) men eftersom varmvattnet är gratis och man få ta teet själv ur burkar så får man ändå hur mycket te man vill för pengarna (15 kr). Det finns gott om tekulor men många av teerna passar att brygga direkt i muggen utan kula. Växtmjölk och ekologisk komjök finns alltid om man frågar.

Tebloggen rekommenderar varmt en tur ut till Djurgården för ett besök på Babajan, särskilt när man sommartid också kan passa på att besöka Etnografiskas japanska tehus.

Adress: Etnografiska Muséet, Djurgården, hållplats Museivägen
Web Babajan: http://www.babajan.com/
Web Etnografiskas tehus: http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=1661

En hyllning till tekannan

Det finns få saker som är lika trivsamma som en tekanna. De kommer i en uppsjö av storlekar, material och dekorationer, men när tekannan plockas fram så vet man att det är dags för en stunds trivsamt tedrickande i goda vänners lag.

De traditionella svenska tekannorna är de stora porslinskannorna; lämpliga för att brygga stora mängder te. En av mina favoriter är en blekrosa elefanttekanna som finns hos en bekant. Den är inte bara stor; pipen är dekorerad som en snabel och örat som en svans. Porslinskannor har fördelen att de inte suger åt sig smakämnen från teet, och därför spelar det ingen roll ifall man brygger en Earl Grey ena dagen och en Lapsang nästa. Porslinskannorna håller värmen måttligt bra, men de är lätta att få rena. Och med en tehuva hålls kannan gosig och varm längre.

En av de första lektionerna i tesnobbism jag fick var konceptet med bryggkanna och serveringskanna. Min vän berättade att man skulle få bättre te om man bryggde teet i en lerkanna och sedan hällde över det i en porslinskanna när man skulle servera teet.

Lerkannor är inte var svensks tekanna på samma sätt som porslinskannan är, men de flesta tebutiker har lerkannor och de går ofta att hitta på second hand-butiker för under en femtiolapp. Fördelen med lerkannor, som också är en nackdel, är att de lätt absorberar smaker och dofter. Kineserna har tagit det här med lerkannor till sitt hjärta och prisar Yixing-kannan som den bästa av tekannor. Leran från staden Yixing sägs ha särskilda absorberande och värmeisolerande egenskaper, där välanvända kannor förbättrar smaken på teet genom att tillföra lagrade smakämnen. Problemet med lerkannor är att man inte vill att smaken från sin starka Assamte ska gå in och förstöra smaken på sitt subtila gröna te nästa dag. Idealet är att ha en lerkanna för varje typ av te. Oj, tänker vi, det kommer ju ta upp enorm plats på kökshyllan. Men den kinesiska tekulturen har en annan lösning. Yixing-kannor är ofta små. Jag köpte två när jag var i Kina nyligen. Den ena, som jag beslutade för att ha till mörkt oolongte, rymmer ungefär 1.2 dl, den andra, för ljust oolongte, 1.3 dl. Små lerkannor är ganska billiga och tar inte upp mycket plats i köket. Dessutom passar de utmärkt för den kinesiska bryggmetoden gong fu, där man brygger och serverar teet flera gånger samtidigt som man ser till att tekannan hålls varm hela tiden. Jag kanske bara kan brygga 1 dl åt gången i min Yixing-kanna, men när jag har gjort fjärde bryggningen har jag ändå fått i mig 4 dl te.

Gong fu passar bäst för grönt te, vitt te och oolongte, eftersom de teerna passar att brygga flera gånger. Om man inte gillar smaken av diskmedel är det bäst att bara skölja ur lerkannan med varmt vatten.

Glaskannor är mer ovanliga men är trevliga både som serveringskannor där man kan se den vackra färgen på teet, och som bryggkannor för särskilt vackra teer. Glaskannor blir kalla ganska fort, och om glaset är av sämre kvalité bör man värma upp dem med lite medelvarmt vatten innan man häller i det heta tevattnet, för att förhindra att kannan spricker.

Som tillägg till de andra nämda materialen finns det metalltekannor. Engelskmännen har sina eleganta silverkannor och japanerna använder järnkannor. Järnkannorna är tyngre än många andra tekannor och ofta dyra, men håller värmen mycket länge. Silverkannor lämpar sig kanske bäst som serveringskannor vid en fin afternoon tea-bjudning.

Drömmar om tebutiker

De senaste tio åren har antalet ställen man kan köpa löste på ökat explosivt. I min hemort på ca 8000 invånare var det porslinsbutiken som hade ett tjugotal burkar löste. Idag har de flesta större livsmedelsbutiker några lådor med löste, och det är vanligt att saluhallar har ett bra utbud. Även många vanliga butiker som Indiska säljer förpackningar med "butikens te". Men teförsäljningens hjärta är naturligtvis tebutikerna (som ibland även ägnar sig åt kaffekultur). Det är de som är entusiasterna och specialisterna, och därför har de oftast bäst te. Hos tebutikerna kan man även hitta allt man behöver kring sitt tedrickande; tekannor, muggar och koppar, silar och kulor och teburkar. Jag blir glad varje gång jag ser en tebutik, inte minst för att det gör att fler människor kan få tillgång till gott te.

Men tebutikernas era är fortfarande i sin linda, och tebloggaren har förstås åsikter om vart framtiden ska ledas. Ett land som har betydligt länge tetradition är Kina. I Kinas större städer finns det tebutiker i de flesta kvarter. Tvärt emot vad man kan tro är te dyrt i Kina jämfört med annan mat och andra varor. För te av god men inte ypperlig kvalitet är 50 kr för 100 g inte ovanligt. Och detta i ett land där 3500 kr i månaden anses vara en hyfsad lön. Till skillnad från alla andra varor tebloggaren stötte på gick det heller knappt att pruta på tepriset. Kineserna anser alltså att te är något värt att betala för. De kinesiska tebutikerna är ganska små och påminner om de svenska i avseendet att större delen av butiken utgörs av stora burkar med olika sorters te. Kinesernas favoriter är grönt te och oolongte, och de populäraste sorterna som jasminte, Long Jing och Ti Guan Yin finns i många olika kvaliteer. De säljer också tillbehör till teet, även om Yixing-lerkannor, gaiwan och teceremoni-set kanske inte är det vi oftast ser i svenska butiker.

Den största skillnaden, som blev en angenäm överraskning, var att de kinesiska tebutikerna hade vattenkokare och bryggset med små, kinesiska koppar så att kunden kunde provsmaka sitt te på plats innan den bestämde sig för om den ville köpa teet. Expiditen hjälpte på ett proffsigt och vant sätt till att brygga teet och bryggde det flera gånger så att man fick känna hur smaken utvecklades genom de olika bryggningarna. Fantastiskt trevligt. Tebloggaren inser att arbetskraft är mycket billigare i Kina är det är i Sverige, men har nu som dröm att även se provsmakning på plats i svenska tebutiker.

En enklare och viktigare åtgärd för de svenska tebutikerna är att teet måste kunna köpas i mindre vikter. Att nästan alla butiker har en minimigräns på ett hekto hämmar upptäckarlustan i tevärlden. Man kanske är nyfiken på att testa vitt te eller oolongte, eller det där smaksatta teet med det konstiga namnet. Men om det sedan visar sig att man inte gillade det så sitter man där med nästan 100 g menlöst te. Allra minst bör te går att köpa i mängd om 50 g, gärna också i 15 g eller annan provsmakningsstorlek. Eftersom te är en färskvara kan tebloggen förstå att butikerna snabbt vill sälja det de har köpt in, men visar sig teet vara gott kommer man förhoppningsvis tillbaka och köper en större mängd. Upton Tea Import, som finns i länklistan, säljer fint te i provsmakningstorlek över nätet. Det är inte billigt, inte minst med frakt, men teupplevelsen och faktumet att många teer kan bryggas flera gånger gör att det oftast är värt priset.

Fler länders tekultur bör också ges plats i tebutikerna. Japanska tekannor har smugit sig in i de svenska tebutikerna de senaste åren, tillsammans med japanska gröna teer som Sencha, Genmaicha, Bancha och Matcha, men den kinensiska tekulturen är fortfarande svårfunnen. Många tebutiker har bara två-tre sorters oolongte av medelkvalitet och ett fåtal sorters kinesiskt grönt te. Tillbehör till gong fu-ceremonin, som mini-lerkannor och droppbrickor är nästan omöjliga att hitta. Klassika, stora, tunna, vit-blå engeska porslinskoppar är också någor som lyser med sin frånvaro i allt för många butiker.

Recension - Café Fix

Caféet jag och min vän först hade tänkt fika på hade stängt för kvällen. Närmaste café vid detta norra hörn av Fridhemsplan var Café Fix. Jag anmärkte till min vän att namnet mest lät som en holländsk coffeshop, men även om vi inte var så tända på att röka hasch valde vi att gå dit. Tursamt nog var det inte den kvalmiga, lätt söta doften av haschrök som mötte oss utan ett trivsamt, medelstort café med doft av sötebröd. Inredningen var modern men mysig, med mjuka soffbänkar längs väggarna och stoppade stolar på andra sidan borden. Jag vet inte om torsdagskvällar är en vanlig fikakväll eller om caféet helt enkelt är populärt, men mycket folk var där. Jag och min vän lyckades dock få ett av de fåtal lediga borden.

Den första positiva överraskningen när vi gick till disken för att beställa var telistan. Jag räknade den till 33 olika sorters löste. De flesta var smaksatta svarta teer men det fanns även ett stadigt utbud smaksatta gröna teer och rooibosteer. Chai med varm mjölk/chai latte fanns även på menyn för några kronor extra jämfört med de övriga teerna. Tebloggaren gör en mental anteckning att hon ska skriva ner priset på te för framtida recensioner. Både jag och min vän beställde chai latte, som serverades i jumbomuggar med egen tekula. Jag minns priset som rimligt. Teet var gott, men inte den bästa chai latten jag har druckit.

Av sötsaker fanns där ett inte allt för stort men ändå fullgott utbud. Värt att nämnas är ett litet men spännande utbud av chokladpraliner, där jasminpralinen fångade tebloggarens blick. Att återvända till caféet och testa en jasminpralin tillsammans med en kopp jasminte känns nästan som ett måste. Det fanns gott om mackor och andra maträtter att välja på.

Café Fix får minuspoäng för sitt dåliga utbud av osmaksatt svart och grönt te, samt att telistan saknade lapsang, men många pluspoäng för det stora utbudet och för att teet serverades i generösa mängder. Det är tydligt att Café Fix är ett café som gillar te och bryr sig om sina tedrickare.

Adress: S:t Eriksgatan 35, Stockholm

Yerba Mate - en spännande koffeinkick

På en födelsedagsfest hemma hos en vän vars make har sydamerikanskt ursprung fick jag för första gången testa mate. Yerba mate är en sydamerikansk, koffeinstinn ört vars torkade blad traditionellt sett dricks ur kalebass. Kalebass är en frukt som odlas för att den urgröpt blir ett lämpligt förvaringskärl, snarare än för att ätas.

Att dricka mate ur kalebass är socialt och anses vänskapsfrämjande. Man lägger torkad yerba mate i sin kalebass, häller på hett men inte kokande vatten och sätter i ett sugrör (bombilla). Sugröret har ett filter i botten som gör att bladen inte följer med drycken in i munnen. Första personen dricker upp första omgången vatten och lämnar sedan över kalebassen och sugröret till nästa person, som häller på nytt vatten och fortsätter dricka.

Mate smakar örtigt och lite gräsigt med ett sting av bitterhet, men bitterheten ökar som tur väl är inte ju fler bryggningar man gör. Jag tyckte att konceptet med mate var mycket trevligt. Brygden var ganska god och dessutom gav det en koffeinkick som jag som icke-kaffedrickare sällan hade varit med om tidigare. Även fast det sägs att mate har läger koffeinhalt än kaffe. Jag hade kanske inbillat mig att jag fick koffeinkickar av te tidigare, men efter att ha smakat mate insåg jag att det förmodligen var inbillning. Mate är kanske inte riktigt te, men jag hoppas ändå att mate-kulturen kan komma att spridas i Sverige. Jag har hört att man kan köpa mate i Hötorgshallen, och förmodligen även i andra saluhallar där man också säljer te och örtte.