In the Mood for Teas "Earl Grey"

In the Mood for Tea gör sedan en tid tillbaka sitt eget Earl Grey. Basen till den gröna varianten är Long Jing och basen till den svarta varianten är från Yunnan. Till det kommer sedan ekologiska bergamottolja och några blomblad (blåklint eller malva, skulle jag tro). Enligt dem själva så blandar de teet i små omgångar och gör nytt alltefter att det gamla tar slut, så att blandningen är så färsk som möjlig.

Jag är ganska känslig för styrkebalansen hos tebladen vs. bergamotten (där jag föredrar att tebladen dominerar) och jag har därför aldrig blivit något fan av grön Earl Grey. Min erfarenhet är att det gröna teet sällan lyckas stå upp mot bergamotten, även om jag kan tänka mig att ett tungt japanskt Fukamushi-sencha skulle kunna lyckas. Jag valde i allafall att köpa den svarta varianten.

De torkade tebladen doftar sött och lent och friskt av citrus, utan den skarphet som finns i doften hos många Earl Grey. Jag bryggde bladen i 95 grader i en liten glaskanna, med ca 2 minuters bryggtid. Teet är inte helt okänsligt för överbryggning men det finns vissa marginaler. Det här är inte ett te där överbryggning lämpar sig för att kompensera med mjölk. Nu vet jag inte om det verkligen ligger till så, men efter att ha testat både med och utan mjölk så får jag känslan av att teet inte är optimerat för att drickas med mjölk utan som en ren, slätt kopp. För mig är det en fördel.

Det bryggda teet har en elegant men ändå fyllig framtoning i munnen och ger ett "tjockt" snarare än "tunnt" intryck i munnen. Det finns vissa viniga, kakaoaktiga toner som jag associerar med Keemun snarare än Yunnan samtidigt som svagt kryddiga och kärva toner som förknippas med Yunnan kan anas mot sidorna av munnen. Bergamottoljan smälter samman med tesmaken i ett oseparerbart partnerskap där de bildar en harmonisk helhet snarare än två lätt urskiljbara delar. Eftersmaken ligger kvar i munnen en stund efteråt.

Jag är såld. Det här är det bästa Earl Grey som jag har druckit. Det är bara att gratulera In the Mood for Tea för en mycket välavvägd teblandning. Det känns dock som ett Earl Grey som är bortkastat att brygga i en 2-literskanna, så jag skulle antingen ha ett annat Earl Grey som passar sig för storbryggning om jag har många gäster, eller ta mig tiden att brygga flera små kannor.

Mariage Freres "Cha Thaï"

Med en partner som uppskattar svarta, fruktiga teer åt det söta hållet så har jag det senaste halvåret letat mig igenom finskiktet av smaksatta teer. Chaikhanas utbud av Mariage Freres sortiment har stått för huvuddelen av botaniseringen. Jag är besvärlig när det gäller smaksatta, fruktiga teer. Bär och röda frukter (körsbär, jordgubb) ska helst inte anas. Kryddor är ett no-no som mina smaklökar föredrar i rena chai-blandningar. För uttalade, exotiska profiler (ananas, mango) går heller inte hem. Jag provade Mariage Freres berömda Marco Polo som jag var övertygad om skulle vara överskattad men det var faktiskt en riktigt bra blandning. Montagne d'Or är en annan fruktig blandning som föll mig i smaken, men som inte riktigt var i klass med Marco Polo.

Eftersom jag själv oftast föredrar rena teer framför smaksatta så har jag också provat vissa osmaksatta teer från Mariage Freres, som French Breakfast och klassikern Rose D'Himalaya. När jag åkte till Paris för några veckor sedan hade jag planerat in ett besök hos Mariage Freres huvudbutik utan att riktigt veta vad som väntade mig. Jag hade tänkt mig något fruktigt te åt partnern och något rent, svart te åt mig. Jag var inte beredd på det överväldigande utbud av åtminstone 100 teer som väntade mig.

Jag sa till expediten (vars engelska var ett föredöme) att jag ville ha ett rent, svart te med starka kakaotoner och gärna med camellia sinensis sinensis snarare än assamica. Jag blev rekommenderad Cha Thaï och trots min tveksamhet när jag såg att det var ett BOP (Broken Orange Pekoe; finfördelat te) så valde jag att lita på rekommendationen. Cha Thaï har varit lite svårt att brygga i min vanliga lilla glaskanna eftersom många av partiklarna rinner förbi silen, så ha i åtanke att recensionen är gjord baserat på te med en del sump i. Det innebar inte att teet inte var njutbart.

Cha Thaï är ett te som britter säkerligen skulle kategorisera som ett frukostte. Den torra blandningen har toner av kakao och kaffe som får sällskap av sötare och vagt blommiga toner när man häller på vattnet (95 grader). Det bryggda teet har en söt men kraftfull kropp. Det finns överliggande styrka som gränsar till beska, men inte den sträva beska som man kan stöta på hos ett assam-te utan en mjukare, planare beska. Karaktären på teet gör mig någorlunda säker på att tebladen kommer från en sinensis-planta snarare än en assamica-planta. Toner av kakao och kaffe består, tillsammans med drag av rödvin. Kakaotonerna är inte lika tydliga som hos vissa Golden Monkey eller Keemun men det kan vara för att de andra smakerna också är starka.

Eftersmaken är kort, något sträv och inte anmärkningsvärd, vilket tillhör vanligheterna hos ett BOP. Jag har inte prövat teet med mjölk än men en liten skvätt skulle nog kunna fungera väl till en relativt stark bryggning. Däremot tror jag inte på socker eller honung.

Jag blev positivt överraskad av Cha Thaï, som definitivt är det svarta BOP jag har druckit som fallit mig bäst i smaken. Jämfört med Mariage Freres French Breakfast, som jag tyckte var lite för vekt och platt, så står det här sig bättre. Rekommenderas särskilt för assam-skeptiker som gillar kraftfulla, rena, svarta teer.

http://www.mariagefreres.com/boutique/UK/tea-informations-5-28-T460-F51.html