
På en födelsedagsfest hemma hos en vän vars make har sydamerikanskt ursprung fick jag för första gången testa mate. Yerba mate är en sydamerikansk, koffeinstinn ört vars torkade blad traditionellt sett dricks ur kalebass. Kalebass är en frukt som odlas för att den urgröpt blir ett lämpligt förvaringskärl, snarare än för att ätas.
Att dricka mate ur kalebass är socialt och anses vänskapsfrämjande. Man lägger torkad yerba mate i sin kalebass, häller på hett men inte kokande vatten och sätter i ett sugrör (bombilla). Sugröret har ett filter i botten som gör att bladen inte följer med drycken in i munnen. Första personen dricker upp första omgången vatten och lämnar sedan över kalebassen och sugröret till nästa person, som häller på nytt vatten och fortsätter dricka.
Att dricka mate ur kalebass är socialt och anses vänskapsfrämjande. Man lägger torkad yerba mate i sin kalebass, häller på hett men inte kokande vatten och sätter i ett sugrör (bombilla). Sugröret har ett filter i botten som gör att bladen inte följer med drycken in i munnen. Första personen dricker upp första omgången vatten och lämnar sedan över kalebassen och sugröret till nästa person, som häller på nytt vatten och fortsätter dricka.
Mate smakar örtigt och lite gräsigt med ett sting av bitterhet, men bitterheten ökar som tur väl är inte ju fler bryggningar man gör. Jag tyckte att konceptet med mate var mycket trevligt. Brygden var ganska god och dessutom gav det en koffeinkick som jag som icke-kaffedrickare sällan hade varit med om tidigare. Även fast det sägs att
mate har läger koffeinhalt än kaffe. Jag hade kanske inbillat mig att jag fick koffeinkickar av te tidigare, men efter att ha smakat mate insåg jag att det förmodligen var inbillning. Mate är kanske inte riktigt te, men jag hoppas ändå att mate-kulturen kan komma att spridas i Sverige. Jag har hört att man kan köpa mate i Hötorgshallen, och förmodligen även i andra saluhallar där man också säljer te och örtte.