Terecension - Tie Guan Yin från In the Mood for Teas

För många är Tie Guan Yin inte bara ett oolongte, det är självaste oolongteet. Det var även det allra första oolongteet jag drack, efter att ha köpt med mig en förpackning men från Kina. Det var ett Tie Guan Yin av måttlig kvalité men det var lättbryggt och utan tvekan gott nog för att få mig av vilja utforska mer av oolongeras fantastiska värld. Det är fortfarande min favoritgenre.

När jag fick slut på ljust oolongte (närmare bestämt Tung Ting) för ett par veckor sedan och begav mig till In the Mood for Tea för att köpa nytt så kände jag att jag ville ha något lite kraftfullare än deras lätta, eteriska Li-Shan och A-Li-Shanteer och jag blev rekommenderad deras Tie Guan Yin.

Tie Guan Yin (eller Ti Guan Yin eller Tie Kuan Yin) klassificeras som en alldeles egen underart av den kinesiska tebusken Camellia Sinesis Sinesis. Denna underart uppstod och förädlades i Anxi-regionen i Fujian-provinsen. Den har sedan klonats och kopieriats till bl.a. Taiwan och Thailand. Tie Guan Yin är urtypen av rullade, lättoxiderade oolongteer

Jag har testat att brygga det här teet i gaiwan men inför den här recensionen bryggde jag det i en liten Yixing-kanna. Jag använde 90-gradigt vatten och sköljde bladen innan första bryggningen genom att hälla varmt vatten i kannan och sedan hälla ut det igen så snabbt som möjligt. Det hjälper också till att värma upp tekannan. Jag använde lite mer blad än vad jag brukar; så att det täcker bottnen och så lika mycket blad till.

Första bryggningen bryggde jag relativt kort tid (20 s), vilket möjligen innebar att det blev underbryggt. Men bryggningen är väl balanserad med både lätta, blommiga element och robustare, fruktiga element. Jag brukar skilja på "svala" blommor (syrén, lilja, orkidé) och "varma" blommor (nyponros, tulpan, vanlig ros) och på samma sätt mellan "sval" frukt (päron, äpple, vindruva) och "varm" frukt (persika, aprikos, plommon). Detta Tie Guan Yin ligger stadigt i den svala kategorin.

Andra bryggningen (ca 30 s) blev starkare (men fortfarande utan bitterhet) och då kom en ny egenskap fram hos teet; en rund, nästan mustig och lite robustare smak. Jag undrar om det är den egenskapen som brukar benämnas "veggie protein" på engelska och som anses vara en god egenskap hos ljusa taiwanesiska oolongteer som har odlats på hög höjd. Visst drar tanken lite åt ärtor. Eftersmaken är lång och kraftig med blommiga inslag och sockriga toner som påminner mig om lagen från konserverade päron eller persikor.

Tredje bryggningen (ca 45 s) blev lite svagare igen men nu upptäckte jag ännu en ny egenskap; en svalkande känsla i halsen ungefär som efter en mintpastill. Den mustiga tonen har gått ner och nu är det en sval fruktighet som tävlar med blommigheten.

Fjärde bryggningen (ca 90 s) är återigen starkare. De blommiga tonerna är mer dominanta än tidigare

Femte bryggningen (ca 120 s) undrar jag om mina smaklökar spelar spratt med mig eller om den verkligen är fruktigare. "Veggie protein" märks i bakgrunden. Smaken börjar avta lite, men jag räknar med att det kommer gå att få ut minst två bra bryggningar till av teet.

Som sammanfattning konstaterar jag att för dem som vill ha en mer markant blommighet/sötma eller fruktighet/robusthet finns det andra oolongteer som faller bättre in i de kategorierna, men för dem som vill ha en lättdrucken kombination av dessa egenskaper som är förlåtande att brygga så är detta Tie Guan Yin ett utmärkt val. Det har inga uppenbara dåliga sidor.