Terecensioner - Byte med Tekoppen

Efter flera försök att få ut en optimal bryggning på Den's Fukamushi Sencha Maki tänkte jag att det kanske fanns andra som kunde göra det bättre än jag. Jag gjorde därför ett tebyte med Tekoppen där jag i utbyte mot Fukamushi Sencha fick Kokeicha och lite Long Jing.

Jag testade Kokeicha först. Det är ett japanskt grönt te som görs på restprodukter från Matcha-tillverkning. Tyvärr glömde jag att fråga var Tekoppen hade fått tag på detta Kokeicha.

Boken "Te - från Sencha till Lapsang" beskriver Kokeicha som "Aromer av färskt vete och färsk majskolv. Smaken är aningen söt med en antydan till blommig nektar. Ett neutralt te som passar till de flesta maträtter utan att ta över föreställningen."

SpecialTeas skriver "Kokeicha is a satisfying, smooth-tasting tea with nutty notes."

Det första jag tänkte när jag doftade på Kokeicha var att det inte doftade japanskt grönt te. Det doftade snarare lätt av målarfärg. Men, tänkte jag, det kanske var burken som hade en underlig doft. Jag bryggde Kokeicha i 75 grader i min lilla glastekanna och den gulgröna drycken såg ut som man kunde förvänta sig av japanskt te. Men smaken var jag helt oförberedd på. Den var sur. Inte citronsur; en syrlighet som kan bita sig fast i munnen och förstöra smaklökarna i flera minuter, utan en underlig syrlighet som snabbt drog sig tillbaka. Lite åt hibiskusens syrlighet. Jag hade faktiskt svårt att alls identifiera de aromer jag brukar förknippa med japanskt grönt te.
Eftersom Kokeicha är baserat på Matcha, och Matcha har extremt kort hållbarhet, undrar jag om det här teet har åldrats till att ge det den här karaktären. Jag skulle gärna vilja prova nytillverkad Kokeicha för att jämföra med. Eller så är det här en väldigt speciell variant. Har någon av er läsare provat Kokeicha?

Jag kan inte påstå att syrligthet är ett drag jag söker hos mitt te, eller att jag skulle rekommendera Kokeicha om all Kokeicha har denna syrliga karaktär, men det var en intressant upplevelse.

Det lilla smakprov av Long Jing som jag även fick med mig smakade däremot utmärkt. Jag bryggde det i gaiwan med ganska mycket teblad, 80-gradigt vatten och korta bryggningar. Det var ett smakrikt, fräsht Long Jing som inte hade den skarpa ton som är så svår att undvika hos vissa kinesiska berömda teer (som Liu An Gua Pian eller Tai Ping Hou Gui). Avslutningen var fyllig med en lätt rostad, gräsig karaktär. Ett av de bästa Long Jing jag har druckit men för att underlätta jämförelser kan kanske Tekoppen berätta var hen köpte det och till vilken kostnad.