Jasminte

Det finns jasminte och så finns det jasminte. För tiotals miljoner kineser är jasminte basdrycken över alla andra; det som, tillsammans med kinesiskt öl, drick till de flesta måltider. Och precis som med öl i både Sverige och Kina så finns det i en mängd olika smaker, kvalitéer och prisklasser.

Jasminte har en tusenårig historia och har traditionellt sett framställts genom att teblad får vila tillsammans med färska jasminblommor tills en önskad jasminsmak på teet har uppnåtts.

De flesta moderna teer smaksätts med essenser. I vissa fall är smakämnena i essenserna kemiskt framställda (vanlinin, som kopierar vanilj, är ett känt exempel) och i andra fall är de helt enkelt smakkoncentrat av riktiga växter. Utblandat juicekoncentrat jämfört med färskpressad juice är en bra smakjämförelse på hur stor skillnad det kan vara mellan essenser och råvaror. I de flesta teer som är smaksatta med essenser tillsätts en viss mängd torkad frukt/blommor/blad för utseendets skull, och därför är det lätt att tro att teet är smaksatt med "riktiga" råvaror. Det behöver inte vara fel. Generellt sett är essenser ett mycket bra sätt att få trevligt och variationsrikt te. Men just i fallet jasminte blir det en betydande skillnad när man frångår de gamla metoderna.

Beroende på smak och tycke kan man antingen vilja att jasminsmaken dominerar över tesmaken (starkt jasminte), eller att tesmaken dominerar över jasminsmaken (milt jasminte). Viktigt för smaken i båda fallen är naturligtvis kvaliteten på tebladen som används. Jasminte görs på grönt te, vitt te, ljust oolongte eller svart te. Men för sämre kvalitéer av teblad händer det att tillverkarna överdoserar med jasminessens för att dölja den dåliga kvalitén på teet. Det leder till ett jasminte med en parfymig, artificiell smak som lätt blir bittert om man brygger det för länge. Ibland har jag dessutom fått ont i magen av sådant te.

Ett fint jasminte, smaksatt med äkta jasminblommor, har en subtil men tydlig jasminsmak och en balans mellan teblad och jasmin. Smaken smyger sig fram långsamt - den kanske blir riktigt bra först vid andra eller tredje bryggningen - och den blir inte besk om man inte drar över flera minuter. En vanligt sorts sådant te är China Jasmine Pearls, som är rullat till sfäriska bollar som kapslar in smaken och ökar hållbarheten. Under bryggningen vecklar bollarna ut sig till långa, smala blad på ett sätt som många tycker är estetiskt. Phoenix Pearls är en av de finaste kvalitéerna. China Jasmine Pearls kostar i snitt runt 110 kr för 100 g, men till skillnad från billigare teer går det ofta att köpa i 50 g. Det finns även "obollat" jasminte av riktigt fin kvalité att köpa hos de flesta tehandlare. Det man möjligtvis kan ifrågasätta är att så många av estetiska skäl låter sitt fina jasminte ligga i genomskinliga glasburkar, trots att ljus gör att teet tappar smak.

Efter den här utläggningen är det säkert föga förvånande att jag är mycket förtjust i jasminte och fascinerad över att något som doftar så parfymigt kan ha en så behaglig smak. Att jasminte dessutom passar bra till all möjlig mat gör inte saken sämre. Köper man hem ett jasminte och tycker att det smakar för mycket jasmin är en enkel lösning också att blanda ut det med sin favoritsort av osmaksatt, grönt te tills man får precis den smak man vill ha.