Fukamushi Sencha är en typ av Sencha som ångas längre än vanlig Sencha. Det gör att bladen får en mörkare färg och metoden påstås bryta ner bladen och reducera bitterheten. Fukamushi bryggs i kortare tid än vanlig Sencha och får en grumlig jadegrön färg snarare än Senchans klarare gulgröna färg.
Fukamushi Sencha Maki från Den's Tea (ca 70 kr/56 g) anländer inte vakuumförpackad (som många anser ger färskast te) men väl försluten och med en liten syreabsorberingspåse i förpackningen. Tebladen doftar fantastiskt; ungefär som samma företags Guricha har de en tung arom av gurkskal och en lätt kryddig ton som nästan påminner mig om doften av mörk oolong.
Då min tidigare porslinskanna inte överlevde flytten hem från Kanada stod jag utan ett lämpligt bryggredskap för Fukamushi Senchan. Glasfiltret i min lilla glaskanna är för fint för japanska teer; de små partiklarna fastnar i skårorna och hindrar teet från att rinna ur filtret. Och då hinner det bli beskt; särskilt om det ska bryggas så kort tid som Fukamushi Sencha. Min "västerländska" tekanna har ett för grovmaskigt filter. Inför dessa valmöjligheter dagdrömde jag om en Kyusu-kanna och plockade istället fram en tekula.
Jag recenserar sällan ett te utan att ha bryggt det vid 2-3 olika tillfällen. Detta för att ge en så rättvis bild som möjligt av teet och för att hinna hitta de bryggningsparametrar (tid, vattentemperatur, mängd blad, bryggkärl) som passar mig bäst. När min lilla porslinskanna fortfarande var i livet fick den uppleva en bryggning av Fukamushi Sencha Maki. Med detta i bakgrunden att jämföra med kan jag säga att både Den's Fukamushi och Den's Guricha
fungerar ganska bra att brygga i tekula. Bladen är tillräckligt små för att få plats i tekulan (till skillnad från t.ex. Steamed Green) och teerna är tillräckligt smakrika för att 1/3 fylld tekula (för att ge teet rum att expandera) ändå ska ge ett ganska fylligt te.
Det första man kan konstatera är att den extra ångningen som bladen har genomgått inte tagit bort all bitterhet, men den har rundat av den lite. Teet ger heller inte det friska, nästan syrliga intryck som Sencha kan ha utan är mustigare och tyngre på något vis. Det är fylligare än vanligt Sencha men har inte riktigt samma tjocka och fylliga känsla som Den's Guricha (recension i april 2008). Den fylliga känslan ligger kvar i munnen länge.
Det går inte att missta sig på att Fukamushi Sencha är ett japanskt, ångat te. Där finns sträva toner av torkade alger ovanpå en en söt, rund kropp. Gillar man inte Sencha lär man heller inte gilla Fukamushi Sencha Maki. Tre bryggningar har det här teet gett innan det blir för vattnigt. Den sötaktiga kroppen blir mer dominerande i senare bryggningar.
Jag får erkänna att jag blev lite besviken. Jag insåg hur mycket jag uppskattar de friska tonerna i Sencha och tyckte inte riktigt att den rundare smaken på detta te var värt förlusten av dem. Det är heller inte såpass unikt som Guricha. Jag kommer definitivt dricka upp mitt Fukamushi Sencha men nästa gång blir det nog vanlig Sencha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar