Terecension - Gyokuro Asa-Giri

Jag har börjat komma till den hårda insikten att vill man ha bra japanskt te så måste man beställa det direkt från Japan. Skillnaden i framför allt doft men även smak är milsvidd. Jag förstår inte riktigt varför nästan allt japanskt te som jag köpt i Sverige har en vag smak och doft av fabrik och kemikalier.

Tekoppen teoriserade om att doftämnena är det första som lämnar teet, för att sedan följas av smaken. Kanske är det så att även bra japanskt te har smaktoner av fabrik, men att det då maskeras av den härligt färska doften.

I varje fall så hade jag haft slut på Sencha ett längre tag, och Sencha är ett av de teer som jag verkligen kan få en craving för. Måste ha! Nu! Efter att Tekoppen och jag varit på japansk teceremoni tillsammans på Etnografiska Muséet nämnde jag att jag funderade på att göra en beställning från O-Cha, som anses vara en av världens bästa exportörer av japanskt te. Tekoppen tyckte att det var en utmärkt idé, och bestämde sig för att delta i beställningen.

O-Cha betyder kort och gott "japanskt te" på japanska, medan Ko-Cha betyder "västerländskt te"; oftast svart. Det jag gillar med tebutiken O-Cha är att de specificerar egenskaperna hos sitt te på ett detaljerat sätt. För ett av de två teer jag beställde; Gyokuro Asa-Giri, löd beskrivningen så här:

Color:	Deep Green
Aroma:	Medium
Taste:	Sweet
Astringency:	Medium
Consistency:	Medium

Vissa av dessa faktorer, som grumlighet/klarhet (consistency) har jag insett är viktiga för mig. Jag föredrar om mitt bryggda gröna te inte är alltför grumligt, dvs. inte har alltför mycket småpartiklar i sig. Jag föredrar också en mild eller måttlig beska (astringency). Den's Tea, som jag tidigare har beställt ifrån, är inte lika grundliga i sina smak- och utseendebeskrivningar.

Jag har endast testat en typ av Gyokuro tidigare, och det var ett dåligt bryggt sådant på ett tehus i Prag. Gyokuro är en dyr vana som sannerligen inte passar en studentekonomi, men min nyfikenhet fick mig ändå att beställa det något billigare Gyokuro Asa-Giri. Det är en blandning av Gyokuro-blad och Gyokuro-stjälkar, och uppblandningen med stjälkar gör att priset går ner. Det är alltså en typ av Kukicha, eller Karigane, som det också kallas i Japan. Enligt beskrivningen så ska det fortfarande ha en Gyokuro-profil, och det ska också bryggas som Gyokuro (mycket blad, ca 60 grader).

Att beställa från O-Cha är inte helt billigt. Frakten går på strax över hundringen, och Gyokuro Asa-Giri självt kostar 25 dollar för 110 g, dvs strax under 200 kr/100 g. För priset fick jag i alla fall den underbara, gurkiga, mossiga aromen som jag suktade efter. Teet doftade färskt. Och så till det viktigaste; smaken. Gyokuro är inte en lättbryggd tesort. Jag är inte säker på att jag har lyckats få en optimal bryggning än, men jag har inte fått många dåliga bryggningar heller. Att förvärma kanna och koppar är obligatoriskt enligt alla rekommendationer jag har läst, och nog bör man inte gå över 65 grader på vattentemperaturen.

Den första bryggningen verkar tjänas på att göras ganska kort. För det får man ett milt, behagligt och uppfriskande te. Något sött - men inte så söt som vanlig Kukicha - och med milda Sencha-toner.

Andra bryggningen brygger jag lite längre, och den bli ofta bäst. Lite starkare Sencha-toner, men forfarande eteriskt och uppfriskande.

Tredje bryggningen har en intressant sötma som jag brukar associera till bra kinesiska gröna teer, som Meng Ding Gan Lu.

Sammanfattningsvis så är Gyokuro Asa-Giri ett utmärkt te som jag tycker mycket om och som jag ser fram emot att dricka upp. Men jag är inte säker på att det är tillräckligt speciellt för att bli en stapelvara i te-skafferiet.