Terecension - Kahls Sencha

Jag anlände i Växjö för ett veckolångt julbesök och insåg att den enda basen för varm dryck som fanns i skafferiet, förutom kaffe, var Rooibos Apelsin. Jag gillar Rooibos Apelsin; det är en utmärkt kvällsdryck, men det är inte te. Nej, jag var sugen på Sencha; denna klassiker bland japanska gröna teer. Då kan man ju tycka att jag borde ha kommit ihåg att ta med mig mitt handplockade Asamushi från O-Cha, men faktum är att jag ändå inte hade kunnat brygga det på ett sätt som gjort teet rättvisa. Inte med endast en förvuxen tekula med enda bryggredskap.

Jag böjade med att gå till den ekologiska livsmedelsbutiken Johanne, men deras teutbud var en besvikelse. De hade någon smaksatt Sencha, och lite indiska rena teer och en bunt smaksatta svarta teer, men inget rent, grönt te. De kunde dock hänvisa mig vidare till caféet Gusto, som enligt deras utsago skulle ha lite teer som de själva inte hade. Och märk min förvåning när jag hittar förpackningar med te från In the Mood for Tea på detta café. De hade även teer från Kusmi, samt några andra "finare" märken. Men jag var sugen på Sencha, inte något annat. Även om DanCong Mi Lan Xiang inte hade suttit helt fel.

Min sista anhalt, och den som jag helst hade velat undvika att köpa Sencha på, var Thekompaniet. Jag har i och för sig handlat vettiga teer där förr, bl.a. Green Darjeeling, men jag har stora fördomar mot det Sencha som finns i ordinära tebutiker. Dock så var det billigt; 35 kr/hg, så jag kände att jag kunde riskera att få ett te av lägre kvalité. Först när jag hade köpt det så insåg jag att jag kanske borde ha gått till det lokala Sushi-stället och tittat, för jag har för mig att de åtminstone säljer Genmaicha. Men, men, det blir en läxa till nästa gång.

Jag har druckit Kahls Sencha "on the go" en gång tidigare, dvs. köpt en kopp med te på Kahls. Jag var inte imponerad. Först och främst var jag explicit tvungen att säga till personalen att hälla lite kallvatten i botten, då de var i full färd med att hälla kokande vatten direkt från kaffemaskinen på min Sencha. Så jag fick ner temperaturen lite, men teet blev ändå beskt och otrevligt.

Kahls Sencha är något bättre när man själv kan kontrollera bryggningen. I torkat skick har det förvånansvärt stora blad, om man jämför med bladstorleken på de teer som jag har beställt direkt från Japan. Jag har inte något direkt emot det, eftersom jag ogillar grumliga bladpartiklar i mitt te, men jag är inte säker på vad skillnaden beror på. Det stod "Japansk Sencha" på teburken i butiken, men jag kan bara spekulera i att den kanske i själva verket är kinesisk. Kineserna har ju en tradition av att inte finfördela sina teblad.

Det bryggda teet är gult och saknar de djupa, algigt mossiga toner som finns hos ett riktigt färskt Sencha. Det har en viss japansk profil, och är lätt särskiljbart från en klassiskt kinesiskt grönt te, men det är platt i smaken. Det känns som att teet mest har kropp, och inte så mycket övertoner. Kroppen har en "varm" känsla, och drar tankarna åt okokt grön sparris.

Värt priset? Mjo, för 35 kr/hg kan det väl vara det. Då slipper man ha dåligt samvete om man värmer vattnet i mikron och brygger teet i tekula. Men en stor te-upplevelse? Nej. Sencha ska beställas direkt från Japan.