Före jul träffade jag Tekoppen för ett tebyte, och ett av de teerna jag fick med mig därifrån var Foucha; ett grönt te från Bönor och Blad. I mitten av januari tog jag med det till mitt lilla teskafferi på universitetet. Jag hade en större mängd Long Jing av måttlig kvalité där, som jag kände att jag behövde dricka upp först, men när det väl var gjort så stod Foucha på tur.
Enligt Tekoppen så är detta osmaksatta te te ekologiskt, från Zhejiang-provinsen i Kina, och inköpt på Bönor och Blad. Denna typ av te har traditionellt sett odlats i flera buddhistiska kloster, och har därför blivit kallat för Buddhas te eller buddhist-te. Nu har jag bryggt det ett antal gånger, och jag måste säga att jag gillar det mer och mer. Det är ett perfekt grönt te för sinnesförvirrade stunder då man har mycket att tänka på. Milt och förlåtande, utan bitterhet.
På det viset så påminner det lite om Meng Ding Gan Lu. Men rent smakmässigt så står Foucha långt från den söta, dagg-smaken av Meng Ding Gan Lu. Det har snarare den kastanje-aktiga tonen som man brukar förknippa med Long Jing. Men där finns också en viss örtig blommighet, och en varm, svagt sötaktig kropp.
Jag har bryggt Foucha ganska vanheligt; i tekula med ca 80-gradigt vatten. På det viset kan man få ut tre bryggningar, där den sista bryggningen är ganska ointressant.
Jag måste erkänna att Bönor och Blad överträffar mina förväntningar med detta te. Jag har druckit många av Kinas klassiska gröna teer. Long Jing, Tai Ping Hou Kui, Liu An Gua Pian... inget av dessa skulle jag rekommendera för nybörjare till kinesiska gröna teer. Ofta är de antingen ointressanta eller svårbryggda - eller både och. Foucha å andra sidan tycker jag faktiskt ger en bra bild av den kinesiska smakprofilen (örtighet, blommighet och torrt gräs, jämfört med japanska teernas algighet och färskt gräs), samtidigt som det är svårt att misslyckas med. Så som introduktionste tycker jag helt klart att det är rekommendabelt.
Tack, Tekoppen, för smakprovet.
lördag 28 februari 2009
söndag 22 februari 2009
ItmfT Shui Xian
Shui Xian, eller Shui Hsien som det ibland skrivs som, är ett av de mest kända Wuyi-oolongerna. Det finns många kopior av Shui Xian, som odlas på andra platser i Kinas Fujian-provins, men de bästa kvalitéerna kommer från själva Wuyi-bergen.
Det är ett mörkt oolong; dvs. väl oxiderat. Likt andra Wuyi-oolonger rullas det inte (till skillnad från t.ex. Ti Guan Yin), utan kommer i form av långa, lätt vridna blad. Efter oxideringen så rostas det, och Shui Xian är ett de Wuyi-oolonger som brukar rostas mest.
Shui Xian brukar oftast tillhöra den billigare kategorin av Wuyi-oolonger. Det är kanske inte så komplext, men snällt och distinkt, och därför brukar jag ofta rekommendera det till folk som vill prova ett mörkt oolong.
In the Mood for Teas Shui Xian motsvarar ungefär mina förväntningar. Det är ett förlåtande te som är svårt att få beskt, men det gör också att man lätt brygger bort komplexiteten som trots allt går att finna i det här teet. Jag har bryggt det med 95-gradigt vatten i en liten Yixing-kanna (på bild nedan), som jag har förvärmt och fortsätter värma under bryggniningen. Ca 1 cm torkade blad i botten, och 45-60 s för första bryggningen.
Som brukligt med denna typ av teer så domineras första bryggningen av de rostade tonerna. Andra bryggningen anar man en mycket lätt blommighet som blandas med rostigheten och den varma, lätt söta kroppen. Kanske någon ton av carob. Det här är inte ett fruktigt te på något sätt, vilket gör att sötman är lite svårbeskrivbar. Tredje bryggningen upprepar mycket av andra bryggningens karakteristiska, men de rostade tonerna har avtagit ännu lite till. Det går att få ut en fjärde bryggning, men då får man brygga bladen i ett par minuter.
Eftersmaken av teet är lite rostad med inslag av karamelliserat socker, men den är inte särskilt lång. Det är synd, men inte direkt förvånande. Shui Xian är trots allt oftast ett budget-te.
Jag har för mig att det kostade 116 kr/hg, och det får väl sägas vara prisvärt. Tie Luo Han är bätte, liksom Da Hong Pao, men Shui Xian är ett bra vardagste och ett bra nybörjaroolong.
Det är ett mörkt oolong; dvs. väl oxiderat. Likt andra Wuyi-oolonger rullas det inte (till skillnad från t.ex. Ti Guan Yin), utan kommer i form av långa, lätt vridna blad. Efter oxideringen så rostas det, och Shui Xian är ett de Wuyi-oolonger som brukar rostas mest.
Shui Xian brukar oftast tillhöra den billigare kategorin av Wuyi-oolonger. Det är kanske inte så komplext, men snällt och distinkt, och därför brukar jag ofta rekommendera det till folk som vill prova ett mörkt oolong.
In the Mood for Teas Shui Xian motsvarar ungefär mina förväntningar. Det är ett förlåtande te som är svårt att få beskt, men det gör också att man lätt brygger bort komplexiteten som trots allt går att finna i det här teet. Jag har bryggt det med 95-gradigt vatten i en liten Yixing-kanna (på bild nedan), som jag har förvärmt och fortsätter värma under bryggniningen. Ca 1 cm torkade blad i botten, och 45-60 s för första bryggningen.
Som brukligt med denna typ av teer så domineras första bryggningen av de rostade tonerna. Andra bryggningen anar man en mycket lätt blommighet som blandas med rostigheten och den varma, lätt söta kroppen. Kanske någon ton av carob. Det här är inte ett fruktigt te på något sätt, vilket gör att sötman är lite svårbeskrivbar. Tredje bryggningen upprepar mycket av andra bryggningens karakteristiska, men de rostade tonerna har avtagit ännu lite till. Det går att få ut en fjärde bryggning, men då får man brygga bladen i ett par minuter.
Eftersmaken av teet är lite rostad med inslag av karamelliserat socker, men den är inte särskilt lång. Det är synd, men inte direkt förvånande. Shui Xian är trots allt oftast ett budget-te.
Jag har för mig att det kostade 116 kr/hg, och det får väl sägas vara prisvärt. Tie Luo Han är bätte, liksom Da Hong Pao, men Shui Xian är ett bra vardagste och ett bra nybörjaroolong.
fredag 6 februari 2009
Terecension - ItMfT Yunnan Gold 2009:1
Huga, vilken hemsk titel. Men ibland blir det knepigt när man ska recensera ett te med ett generiskt namn (Yunnan Gold) som man tidigare har köpt på samma butik (In the Mood for Tea) men som inte är samma te som det som tidigare fanns, och möjligen inte samma som kommer finnas hela året (därav 2009:1). In the Mood for Tea har alltså fått in ett nytt Yunnan Gold, som de menade var ett av de bästa de hade hittat de senaste åren. Jag hade ändå tänkt köpa svart te och mitt tidigare YG var slut, så jag behövde inte tveka länge.
Det är ingen hemlighet att Yunnan Gold är ett av mina absoluta favoritteer. Särskilt i genren svart te. Jag har provat många olika varianter, och ofta blivit besviken. Men i det här fallet så kan jag bara hålla med om att ja, det här är ett betydligt bättre YG än In the Mood for Teas tidigare. Det här är faktiskt ett Yunnan Gold som faller mig helt i smaken; mjukt och välkomnande, mustigt och jordigt, ett drag av sötma och helt utan syrlighet och beska. En smula strävt, en lätt metallisk ton, och med en lång, robust eftersmak. Tål två bryggningar utan problem; den andra bryggningen blir lite sötare än den första.
Det här är ett Yunnan Gold som tävlar om förstaplatsen som det bästa YG jag har druckit. Uptons Yunnan Golden Temple, min tidigare #1, var något pepprigare, men kanske inte riktigt lika mjukt. Jag kan inte avgöra vilket av dem som är bäst, men Yunnan Golden Temple går ändå inte att få tag på längre, så det kanske inte är så viktigt. Däremot jag definitivt tänker smita iväg till In the Mood for Tea och bunkra upp med mer av deras. Yunnan Gold åldras med värdighet (vissa säger att det är som bäst 1 år efter skörd), och att kunna köpa ett riktigt bra sådant är man inte bortskämd med.
Det är ingen hemlighet att Yunnan Gold är ett av mina absoluta favoritteer. Särskilt i genren svart te. Jag har provat många olika varianter, och ofta blivit besviken. Men i det här fallet så kan jag bara hålla med om att ja, det här är ett betydligt bättre YG än In the Mood for Teas tidigare. Det här är faktiskt ett Yunnan Gold som faller mig helt i smaken; mjukt och välkomnande, mustigt och jordigt, ett drag av sötma och helt utan syrlighet och beska. En smula strävt, en lätt metallisk ton, och med en lång, robust eftersmak. Tål två bryggningar utan problem; den andra bryggningen blir lite sötare än den första.
Det här är ett Yunnan Gold som tävlar om förstaplatsen som det bästa YG jag har druckit. Uptons Yunnan Golden Temple, min tidigare #1, var något pepprigare, men kanske inte riktigt lika mjukt. Jag kan inte avgöra vilket av dem som är bäst, men Yunnan Golden Temple går ändå inte att få tag på längre, så det kanske inte är så viktigt. Däremot jag definitivt tänker smita iväg till In the Mood for Tea och bunkra upp med mer av deras. Yunnan Gold åldras med värdighet (vissa säger att det är som bäst 1 år efter skörd), och att kunna köpa ett riktigt bra sådant är man inte bortskämd med.
måndag 2 februari 2009
Terecension - Uji Asamushi Sencha "Ujibashi San no Ma"
Handplockad japansk Sencha, hur skiljer den sig från annan Sencha? Och är det värt att betala 10 dollar extra för att få reda på det? I ett svagt ögonblick blev svaret ja, och jag beställde Asamushi "Ujibashi San no Ma" från O-Cha (ca 300 kr/100 g). Likt Gyokuro Karigane så ankom den pinfärsk och fin med en fantastisk arom av lavar och gammalt ekgolv.
Asamushi är lättångad Sencha (medan Chumushi är medelångad Fukamushi är djupångad). Jag insåg efter min Fukamushi-beställning från Den's Tea förra året att Fuka inte riktigt är min grej. Jag hade hört att smaken skulle bli mindre bitter på grund av den kraftfullare ångningen, men jag märkte ingen större skillnad, och dessutom så gillade jag inte grumligheten som kom sig av att Fukamushin hade väldigt mycket små bladpartiklar.
Asamushi "Ujibashi" däremot har visserligen små men mestadels hela, nålformade, mörkgröna teblad. Långt ifrån de stora, grova och relativt ljusa Sencha-blad man ofta kan köpa i tebutiker i Sverige. Jag har bryggt dem i 75 grader, med noggrannt förvärmd kanna och förvärmda koppar, och ganska mycket blad. Första bryggningen tar nästan en minut. Andra bryggningen däremot bör man nästan börja hälla upp direkt, annars blir den bitter. Tredje bryggningen kan man låta dra i några sekunder innan man börjar hälla upp.
Första bryggningen är lätt, uppfriskande och eterisk. Mycket god, och nästan aldrig bitter. Andra bryggningen är fylligare och tyngre, med en påtaglig närvaro av umami. Det smakar helt klart Sencha, men inte särskilt algigt. Istället finns där mer toner av lätta gröna grönsaker, som sparris och lättkokt broccoli. Tredje bryggningen är okej, men inte fantastisk. Man gör den för att öka teets prisvärdhet en smula. För även om det här är ett Sencha av toppenkvalité så kan jag inte påstå att det är värt priset.
Sencha sägs ha en färskhetslängd på ca 6 veckor. Mitt Asamushi är nu några veckor äldre än så, och jag har kunnat följa en tydlig förminskning av smaken och aromen, trots att jag har förvarat det i burkar med dubbla lock. Men jag har ofta fått plötsliga cravings efter både det här teet och Gyokuro Karigane, så de är snart slut. Jag kommer att leta efter mer Asamushi då, men något som är billigare än "Ujibashi San no Ma" från O-Cha.
Asamushi är lättångad Sencha (medan Chumushi är medelångad Fukamushi är djupångad). Jag insåg efter min Fukamushi-beställning från Den's Tea förra året att Fuka inte riktigt är min grej. Jag hade hört att smaken skulle bli mindre bitter på grund av den kraftfullare ångningen, men jag märkte ingen större skillnad, och dessutom så gillade jag inte grumligheten som kom sig av att Fukamushin hade väldigt mycket små bladpartiklar.
Asamushi "Ujibashi" däremot har visserligen små men mestadels hela, nålformade, mörkgröna teblad. Långt ifrån de stora, grova och relativt ljusa Sencha-blad man ofta kan köpa i tebutiker i Sverige. Jag har bryggt dem i 75 grader, med noggrannt förvärmd kanna och förvärmda koppar, och ganska mycket blad. Första bryggningen tar nästan en minut. Andra bryggningen däremot bör man nästan börja hälla upp direkt, annars blir den bitter. Tredje bryggningen kan man låta dra i några sekunder innan man börjar hälla upp.
Första bryggningen är lätt, uppfriskande och eterisk. Mycket god, och nästan aldrig bitter. Andra bryggningen är fylligare och tyngre, med en påtaglig närvaro av umami. Det smakar helt klart Sencha, men inte särskilt algigt. Istället finns där mer toner av lätta gröna grönsaker, som sparris och lättkokt broccoli. Tredje bryggningen är okej, men inte fantastisk. Man gör den för att öka teets prisvärdhet en smula. För även om det här är ett Sencha av toppenkvalité så kan jag inte påstå att det är värt priset.
Sencha sägs ha en färskhetslängd på ca 6 veckor. Mitt Asamushi är nu några veckor äldre än så, och jag har kunnat följa en tydlig förminskning av smaken och aromen, trots att jag har förvarat det i burkar med dubbla lock. Men jag har ofta fått plötsliga cravings efter både det här teet och Gyokuro Karigane, så de är snart slut. Jag kommer att leta efter mer Asamushi då, men något som är billigare än "Ujibashi San no Ma" från O-Cha.
