Terecension - Zheng Shan Xiao Zhong (Lapsang)

Jag har alltid gillat rökt mat. Rökt skinka var mitt favoritpålägg genom hela barndomen. Eftersom vi hade ett av Sveriges bästa fiskrökerier i närheten av vår sommarstuga i Blekinge lades snart ett antal fiskar till listan över kulinariska läckerheter. Rökt lax, rökt makrill, rökt ål... med detta i bagaget är det kanske inte så konstigt att jag också har blivit väldigt förtjust i rökt te. Jag får erkänna att första gången jag smakade Lapsang så var jag väl inte direkt överförtjust. Det var... udda... jämfört med Earl Grey och Darjeeling. Men det fanns ändå något som fick mig att vilja smaka igen. Och efter tredje gången var jag frälst. Idag står det alltid en burk Lapsang hemma i hyllan. Jag kan bli sugen på Lapsang på ett sätt som jag sällan blir med andra teer.

Efter att ha varit på Chaikhana och skådat ett rökt te för ca 180 kr hektot i menyn blev jag naturligtvis nyfiken. Vad var det för speciellt med det här teet? Jag fick förklarat för mig att vanlig Lapsang oftast är smaksatt med rökarom, eftersom det helt enkelt inte finns tid nog eller ved nog för att röka allt Lapsang som efterfrågas. Teet jag frågade om, Zheng Shan Xiao Zhong, var däremot rökt endast med riktig rök. I grunden låg ett fint svart Fujian-te. Jag fick lukta på teet och noterade att det inte alls luktade så intensivt rökigt som "vanlig" Lapsang, utan mer lågmält och jordigt. Lite som pu-er. Jag fick berättat för mig att Zheng Shan Xiao Zhong var framtaget av Madame Tseng (på bilden), en av världens tio nu levande temästare, och den enda kvinnan i gruppen. Jag besegrades av min nyfikenhet och bestämde mig för att köpa ett halvt hekto.

Om ordet "Tarry" ingår i namnet på ett te betyder det att teet är rökigt, eftersom Tarry är en paraplyterm för rökta teer. Äkta Lapsang kommer från Wuyi-bergen i Kina, men efterfrågan är såpass stor att den mesta Lapsangen kommer från andra delar av Kina eller från Taiwan (f.d. Formosa). Taiwanesisk Lapsang sägs ofta vara rökigare och starkare än kinesisk.

Zheng Shan Xiao Zhong var en mycket spännande upplevelse att dricka första gången. Det smakade helt annorlunda än vanlig Lapsang. Smaken var rundare och mjukare, och i eftersmaken låg en lite sötaktig ton som förde mina tankar åt Darjeeling Second Flush. Själva smaken är distinkt men inte påträngande rökig, utan låter basteet tala. Den drar lite åt pu-er-hållet. Smaken är inte rökig på det sättet som jag förknippar med det Lapsang jag har druckit de senaste åren, eller med doften i kläder som kommer av att ha suttit länge vid en lägereld, men vad finns det som säger att rök inte kan smaka på olika sätt? Jag tycker att Zheng Shan Xiao Zhong är fantastiskt, och jag rullar runt tungan i munnen för att fånga upp de sista smakresterna. Jag testade att brygga det en andra gång, trots att svarta teer sällan mår bra av mer än en bryggning, och även om ZSXZ blir lite mer diskret och mjukare andra gången så är det fortfarande ett distinkt och mycket gott te.

Det känns som att Zheng Shan Xiao Zhong lämpar sig bättre till fler sorters mat än vanlig Lapsang, eftersom den inte kommer att ta över smaken lika mycket. Jag testa ZSXZ till ett afternoon tea-party, och de flesta blev väldigt förtjusta.

Så, då kommer vi till frågan; är teet värt sitt pris? Zheng Shan Xiao Zhong är en unik smakupplevelse som jag inte tror går att få för ett lägre pris. Jag kan inte säga ifall det är bättre eller sämre en vanlig Lapsang, eftersom det är två helt annorlunda saker. Jag tycker att fint te är värt att betala för på samma sätt som en 25-årig lagrad whisky kan vara värd att betala för. Jag är nöjd med mitt köp.

Jag kan för övrigt rekommendera Chaikhana för inköp av teburkar. De har många runda och asieninspirerade till rimliga priser. Jag blev särskilt förtjust i en med motiv av John Bauers klassiska teckning Tuvstarr.