fredag 10 augusti 2007

Terecension - Yunnan FOP

När man pratar om svart te så tänker de flesta på Darjeeling eller Assam från Indien, eller Ceylon (Sri Lanka). Indien och Sri Lanka är också de länder där den svarta teodlingstraditionen är starkast rotad, men på 1800-talet började man även framställa svart te i det gröna teets land Kina. Den stora europeiska efterfrågan gjorde att man skulle missa stora summor pengar om man avstod.

Kineserna själva kallar sitt oxiderade te för rött te, efter färgen på det bryggda teet. I den internationella tehandeln kallar man ofta kinesiskt svart te för Congou. De flesta teentusiaster har druckit Lapsang Souchong, som är ett exempel på kinesiskt svart te, men som framställs ganska annorlunda jämfört med andra svarta kinesiska teer. Som namnet indikerar använder man souchong-bladen, som är lite större blad som sitter längre ner på teplantan. Souchongblad används också ofta när man framställer oolongte. Ju längre upp på plantan man plockar bladen desto högre koffeinhalt är det i dem, och därför har oolongte och Lapsang generellt sett lägre koffeinhalt än annat te. Men till de flesta svarta teer använder man toppbladen och knoppen; precis som man gör till finare gröna och vita teer.

De mest berömda svarta kinesiska teet produceras i Keemun, Szechuan och Yunnan. Efter tidigare dåliga erfarenheter av svart te har jag undvikit kraftiga svarta teer, men när jag förrutom en provsmakningsförpackning med Kukicha även hittade en liten påse med Yunnan FOP på tebutiken Camellia i Göteborg bestämde jag mig för att det var värt att testa.

FOP står för Flowery Orange Pekoe, och kvalitén anses vara något finare än OP. Hade det stått ett B som i Broken med i namnet hade teet varit finfördelat, vilket också gör det kraftigare och kärvare i smaken, men nu bestod teet av hela teblad. Jag fann att teet kunde dra ganska länge utan att bli beskt, och då jag drack det utan mjölk gav det en mustig, mörk dryck med en underliggande ton av sötma. Smaken är lätt jordig med ett litet sting av rökighet, och jag blev inte förvånad när jag läste att Yunnan är samma provins som också producerar det jordiga pu-er-teet. Skillnaden mellan Yunnan FOP och en lätt Darjeeling är milsvidd; där Darjeeling är finstämd och upphöjd är Yunnan trygg och höstlig, ungefär som en Lapsang. Jag tror att Yunnan skulle passa inbitna kaffedrickare alldeles utmärkt, men jag vill även rekommendera det till tedrickare som vill variera sitt intag av svart te.

Vill man ha högkvalitativt Yunnante ska man leta efter Golden Yunnan, som innehåller mängder med guldgula teknoppar. Golden Yunnan finns också med beteckningarna Imperial och Mao Feng, som betecknar ytterligare högre kvalitéer.

torsdag 9 augusti 2007

Terecension - Kukicha

Jag hade länge velat prova Kukicha; ett japanskt te som närmast kan klassas som grönt och som till största delen består av stjälkar och bladnerver från tebusken. Därför blev jag väldigt glad när jag under ett besök i Göteborg hittade en lite provsmakningspåse med Kukicha på tebutiken Camellia.

Jag bryggde Kukicha i 75-gradigt vatten direkt i teskål, med något längre bryggtid än hos andra japanska teer, och det funkade utmärkt som bryggmetod. Teet blir trevligt gröngult, och doften fick mig att tänka på en höstäng strax efter att blommningen har slutat. Smaken kombinerar egenskaper hos både kinesiska gröna teer och japanska teer. Kukicha har den lite kraftigare, friska havstonen hos japanska men samtidigt också den mjuka, varma, lågmält gräsiga smaken hos kinesiska. Bitterheten är mycket låg, lägre än i de flesta gröna teer jag har provat.

Första bryggningen är inte subtil eller utmanande, men jag tycker att den lyckas kombinera det bästa ur två tevärldar på ett fantastiskt sätt. Vid andra bryggningen kommer lite nya toner av svart vinbär fram, och de kinesiska dragen börjar dominera över de japanska, samtidigt som eftersmaken är ganska japansk. Jag blev mycket förtjust i Kukicha, och kommer definitivt att köpa ett hekto.

Kukicha sägs ha lägst koffeinhalt av alla japanska teer. Det brukar rekommenderas som kvällste just därför, men jag tycker också att det passar jättebra som måltidsdryck; både till klassiskt svenska och asiatiska rätter.