torsdag 31 juli 2008

Terecension - Bröderna Dalton

Jag vet inte varför jag drabbades av en craving för smaksatt, sött te. Men detta fick mig att ta mig in till stan till Tehuset på Kungsgatan. Jag förkunnade att jag var ute efter något som inte var bärigt och inte smakade artificiellt, och blev rekommenderad en av deras egna blandningar; Bröderna Dalton som beskrevs som Darjeeling smaksatt med aprikos och fläder. Darjeeling som bas lät lovande och jag köpte ett hekto. Det är fantastiskt hur billigt "vanligt" te är (28 kr/hg) när man är van vid att köpa toppkvalitéer.

Efter att ha testat ett par olika smaksatta teer med Darjeeling som bas så har jag dragit slutsatsen att blandningen i stor utsträckning står eller faller med basteets kvalité. Darjeeling kan lätt bli strävt och lite bittert om kvalitén är för låg. Jag har t.ex. smakat Darjeeling Earl Grey som var fantastiskt mjukt och gott, medan ett annat jag testade mest var strävt och skarpt. Bröderna Dalton led av samma problem. På grund av teets lätthet gick det känna att det varken var Assam, Keemun eller Yunnan i basen men de typiska Darjeeling-tonerna var svaga. Smaksättningen var det inget fel på. En lagom diskret, något söt aprikostouch. Fläder kände jag inte så mycket av. Jag funderar på att testa att hälla en skvätt flädersaft i teet.

Jag testade faktiskt att hälla i en skvätt mjölk för att se om det kunde få bukt med strävheten, och det blev faktiskt bättre, men samtidigt blev smaken lite väl blek när den mattades ner av mjölken.

Med ett bättre baste (säg en mjuk Autumnal Flush) tror jag att det här teet skulle kunna bli alldeles utmärkt. Som det är nu rekommenderar jag det främst för dem som uppskattar ett te med inte alltför stark smaksättning och gillar att dricka sitt te med mjölk.

måndag 21 juli 2008

Terecension - Grönt dadelte

Inför fem dagar i Blekinge tog jag med mig fyra olika teer; Yunnan FOP, Guricha, Rose D'Himalaya och grönt dadelte. De flesta av dessa var de sista slattarna av teer inköpta långt tidigare men dadelteet var faktiskt ett nytt tillskott. Efter att jag ondgjort mig över smaksatt Sencha i min recension av Havtorn & Goji blev jag sugen på att testa fler kinesiska smaksatta gröna teer. Efter att ha sett Date Tea från Grace Tea House på Ostasiatiska Muséet begav jag mig till Grace Tea House och inhandlade det ca 10 kr billigare, dvs. 50 kr för 100 g. Museibutiker är ofta dyrare än de behöver vara.

Dadelteet är ett obestämbart grönt kinesiskt te smaksatt med dadeljuice (åtminstone gissar jag att det är dadeljuice, det smakar inte som essens och fruktjuice är ett traditionellt sätt att smaksätta te på i Kina) och det doftar starkt av dadel. På nätet såg jag dadelte används i den kinesiska folkmedicinen vid diverse problem som har med blod att göra. Jag sa på Grace Tea House att jag ville ha ett te som var gott snarare än hälsosamt och expiditen försäkrade mig om att så var fallet med det här teet, även om det var nyttigt också.

Jag bryggde det i min lilla glaskanna (som nu har gått sönder, RIP) med 75-gradigt vatten i ca 2 minuter. Första bryggningen smakade starkt av dadel och inte så mycket av teet. Fullt drickbart men ingen stor njutning. Andra bryggningen var bättre balanserad och teet fick en mer framträdande roll. Teet hade en svag men inte påträngande beska, kanske för att den söta dadelsmaken balanserade upp det.

Jag kommer nog att dricka upp teet jag har köpt men jag tvivlar på att jag kommer köpa det igen. Jag tror egentligen att dadelte gör sig bättre med en bas av svart te än av grönt te, men för er som gillar dadlar så kan dadelte vara värt att prova ändå.

onsdag 9 juli 2008

Terecensioner - Byte med Tekoppen

Efter flera försök att få ut en optimal bryggning på Den's Fukamushi Sencha Maki tänkte jag att det kanske fanns andra som kunde göra det bättre än jag. Jag gjorde därför ett tebyte med Tekoppen där jag i utbyte mot Fukamushi Sencha fick Kokeicha och lite Long Jing.

Jag testade Kokeicha först. Det är ett japanskt grönt te som görs på restprodukter från Matcha-tillverkning. Tyvärr glömde jag att fråga var Tekoppen hade fått tag på detta Kokeicha.

Boken "Te - från Sencha till Lapsang" beskriver Kokeicha som "Aromer av färskt vete och färsk majskolv. Smaken är aningen söt med en antydan till blommig nektar. Ett neutralt te som passar till de flesta maträtter utan att ta över föreställningen."

SpecialTeas skriver "Kokeicha is a satisfying, smooth-tasting tea with nutty notes."

Det första jag tänkte när jag doftade på Kokeicha var att det inte doftade japanskt grönt te. Det doftade snarare lätt av målarfärg. Men, tänkte jag, det kanske var burken som hade en underlig doft. Jag bryggde Kokeicha i 75 grader i min lilla glastekanna och den gulgröna drycken såg ut som man kunde förvänta sig av japanskt te. Men smaken var jag helt oförberedd på. Den var sur. Inte citronsur; en syrlighet som kan bita sig fast i munnen och förstöra smaklökarna i flera minuter, utan en underlig syrlighet som snabbt drog sig tillbaka. Lite åt hibiskusens syrlighet. Jag hade faktiskt svårt att alls identifiera de aromer jag brukar förknippa med japanskt grönt te.
Eftersom Kokeicha är baserat på Matcha, och Matcha har extremt kort hållbarhet, undrar jag om det här teet har åldrats till att ge det den här karaktären. Jag skulle gärna vilja prova nytillverkad Kokeicha för att jämföra med. Eller så är det här en väldigt speciell variant. Har någon av er läsare provat Kokeicha?

Jag kan inte påstå att syrligthet är ett drag jag söker hos mitt te, eller att jag skulle rekommendera Kokeicha om all Kokeicha har denna syrliga karaktär, men det var en intressant upplevelse.

Det lilla smakprov av Long Jing som jag även fick med mig smakade däremot utmärkt. Jag bryggde det i gaiwan med ganska mycket teblad, 80-gradigt vatten och korta bryggningar. Det var ett smakrikt, fräsht Long Jing som inte hade den skarpa ton som är så svår att undvika hos vissa kinesiska berömda teer (som Liu An Gua Pian eller Tai Ping Hou Gui). Avslutningen var fyllig med en lätt rostad, gräsig karaktär. Ett av de bästa Long Jing jag har druckit men för att underlätta jämförelser kan kanske Tekoppen berätta var hen köpte det och till vilken kostnad.

tisdag 8 juli 2008

Ny blogg-feature: Hej tedrickare!

Ett kort inlägg för att göra reklam för TeBloggens nya feature; Hej Tedrickare!

Jag tänkte att det skulle vara roligt att få veta lite mer om tedrickarvanor hos både kända och okända människor. Målet är att kolumnen ska uppdateras en gång i veckan och först ut var en god vän till mig.

Vill du vara med i Hej Tedrickare! så är det bara att posta svar på följande frågor som en kommentar (kommentaren kommer sedan att raderas när jag har läst den; för att läggas upp i Hej Tedrickare! vid ett lämpligt tillfälle);

Namn:
Ålder:
Yrke:

Hur gammal var du när du började dricka te?

Påse eller lösvikt?

Favoritgenre? (Svart, oolong, grönt, vitt, gult, pu-er eller rooibos)

Smaksatt eller inte?

Din bästa tebutik?

Vilket är ditt favoritte?

Tack!

onsdag 2 juli 2008

Terecension - Havtorn och Goji (grönt)

Egentligen borde jag ha vetat att det man oftast får ut av ett smaksatt grönt te är besvikelse. Åtminstone av de moderna, Sencha-baserade blandningarna som är så vanliga idag. Det finns naturligtvis undantag; både Genmaicha och Orange Sencha som jag beställde från Den's Tea var trevliga teer. Men generellt sett köper jag sällan smaksatt grönt eller vitt te; jag är ute efter teet, inte smaksättningen. Ibland faller dock till och med jag för frestelser, och när jag på te- och kaffebutiken mocca i Sigtuna såg ett grönt te med havtorn och goji (28 kr/hg) kunde jag inte motstå. Teet doftade härligt och jag fick veta att goji var ett sorts bär som ansågs vara väldigt hälsosamt. En liten varningsklocka borde egentligen ha ringt här för "hälsosamt" används ofta som säljargument på en produkt när smaken i sig inte är nog för att få produkten såld. Men jag hade testat havtornsprodukter innan - havtornsmarmelad och havtornsdryck från Kiviks musteri - och de var ljuvliga, och det fick mig att tro att detta te kunde vara lika gott.

Havtorn är ett gyllengult, mycket C-vitaminrikt bär som växer vilt längs stränder på väst- och sydkusten. Goji visade sig vara ett annat, rödlila bär som är vanligt förekommande i den kinesiska alternativmedicinen och som påstås vara sprängfyllt med vitaminer och antioxidanter.

Jag frågade vilken bas teet hade och det visade sig föga förvånande vara Sencha (vilket oftast betyder generiskt ångat te när det gäller blandningar). Teet hade anlänt bara en vecka tidigare så chansen fanns att teet var färskt.

Smaksatta gröna teer har ofta felet att smaken av det gröna teet dränks av smaksättningen. Därför experimenterade jag med olika bryggtemperaturer för att se vilken temperatur som bäst skulle föra fram det gröna teets smak. Tyvärr uppnåddes detta mål varken vid 75, 80 eller 85 grader. Smaksättningen fälldes ut snabbt och visade sig vara en något syrlig, lätt nyponbesk konkokt som förde tankarna till barndomens syrliga karameller. Jag kan inte säga att det smakade illa men det var inte vad jag ville ha ut av ett te. Jag provade till och med att hälla i en gnutta socker för att se om det kunde balansera upp teet, men nej, det funkade inte. Andra bryggningen blev bara lite bättre.

Havtorn- och gojiteet är inte dåligt som hälsobryggd (alá drick en kopp varje morgon för att det är nyttigt) men som njutningsdryck skulle jag hellre dricka ett annat te.