tisdag 19 maj 2009

Terecension - Lagrad Feng Huang DanCong från HouDe

Eftersom Tekoppen var vänlig nog att ge mig ett smakprov av det lagrade oolongteet hen beställde från HouDe blir detta mitt tredje lagrade oolong från denna försäljare. De andra två var rullade, taiwanesiska oolonger medan detta DanCong från mitten av 90-talet är ett orullat, kinesiskt te.

Det saknar de träkolsaktiga och karamellartade tonerna som jag har upplevt från andra lagrade oolonger. Istället så påminner det mycket om ett olagrat DanCong, om än lite rundare i profilen. Jag har testat att brygga det i gaiwan i 100 resp. 90 grader, med relativt lite blad och ganska mycket uppmärksamhet, och på ett mer avslappnat vis i en mindre glastekanna med 100-grader och lite mer blad. Resultatet blir ganska likartat. De första två bryggningarna har en klassisk, fruktig DanCong-profil med en syrlighet som jag gärna hade varit utan. Syrligheten går över till en strävhet med ett uns av bitterhet i de senare bryggningarna. Tankarna förs till röda druvor, och plommon som inte riktigt är färdigmogna. Det finns vissa blomtoner i teet som får mig att tänka på rosor.

Brygdens färg är varmt gul och ljus för att vara ett lagrat oolong (de drar ofta åt det rödsvarta hållet).

HouDe säger inte vilken DanCong-kultivar som Mid-90's Aged Feng Huang DanCong kommer ifrån. Jag tror inte att det är SongZhong eller Mi Lan. Kanske Jiang Hua Xiang, dvs. varianten som har en arom av ingefära.

För den som gillar DanConger och känner sig tveksam över att prova lagrat oolong så är det här nog ett bra val. Personligen så föredrar jag antingen ett riktigt bra "färskt" DanCong, eller ett lagrat oolong med tydlig lagrad smak. Det här är inte det bästa av två världar, och då känns det inte riktigt värt att betala 200 kr/hg för.

lördag 16 maj 2009

Tehuset Java öppnar i Stockholm

De flesta som har umgåtts med tedrickare i Lund-regionen vet att Tehuset Java är något av en regional instutition. De håller på att expandera i landet, och efter en butik i Lidingö Centrum har nu turen kommit till centrala Stockholm, närmare bestämt Odengatan mot Tekniska Högskolan.

Det roliga är att när jag såg att deras nya lokal blev ledig så tänkte jag "här borde man öppna ett tehus". Och uppenbarligen var det fler än jag som tänkte så, även om jag är osäker på ifall de har servering i sin nya butik (lokalen var inte färdigrenoverad sist jag åkte förbi).

Tehuset Java är en tebutik i samma anda som Stockholm Tea Centre, dvs. med ett fokus på smaksatta teer och klassisk svensk tetradition (i den mån den existerar). Ska bli intressant att se hur den står sig i konkurrensen med liknande tebutiker i Stockholm.

söndag 3 maj 2009

Terecension - Iri-Bancha från Ippodo

Iri-Bancha är en lokal specialitet från Kyoto och kallas ibland även för Kyo-Bancha. Det görs av grova blad, stammar och kvistar från tebusken som blir över från den vanliga te-skörden. Dessa soltorkas sedan och rostas snabbt på hög värme.

Houjicha är också ett rostat japanskt te, men min tro är att houjichan rostas längre och mer försiktigt, för Iri-Bancha påminner inte alls om houjicha. En skillnad är att det till stor del består av hela blad, och att det är oerhört storbladigt. 200g Iri-Bancha upptar ungefär lika mycket volym som 500 g av ett vanligt, småbladigt te. En annan skillnad är doften. Iri-Banchan från Ippodo har en ärligt talat mycket otrevlig doft av tobaksrök. När paketet från Japan anlände så tänkte jag "fy sjutton vad mycket deras lagerpersonal måste röka". Jag var tvungen att stoppa teet i en glasburk för att doften inte skulle spridas i hela köket. Det inbjöd inte direkt till en testund, så det tog ett tag innan jag vågade mig på att prova.

Ippodo rekommenderar 100-gradigt vatten till all sin Bancha. Efter att detta inte gett önskat resultat på deras Wakayanagi-Bancha så beslöt jag mig för att prova 80 grader istället. Jag gav bladen en sköljning i det heta vattnet innan första bryggningen, i hopp om att få bort lite av doften. Sedan bryggde jag det i ca 1½ minut i en 3 dl glas-tekanna.

Smaken påminner inte alls om houjicha. Iri-Bancha smakar grillat. Kolgrillat. Det är rättframt och inte särskilt komplext; du har en mild och lätt botten av Bancha underst, med en tydlig sötma och bara vaga vegetabiliska toner, och ovanpå det en tjock målning av kolgrill.

Teet smakar betydligt bättre än vad det doftar. Jag skulle till och med påstå att det är gott. Men dagar då ens mage är ovän med en borde man nog inte dricka Iri-Bancha. Det är ett krävande te att dricka, när ens doft- och smaksinne får så olika intryck. Jag vill sällan göra mer än en bryggning av det, även om det inte är något problem att få en andra bryggning, som blir något mildare.

Iri-Bancha är ett billigt te - vi pratar om ca 25 kr för 200 g. Men den högra fraktkostnaden gör att det inte är värt att enbart beställa så här billiga teer från Japan.