Länder möts i Darjeeling

Jag har vid flera tillfällen undrat varför te från Darjeeling är så annorlunda än te från Assam. Darjeeling ligger i i norra delen av delstaten Västbengalen, som är granne med delstaten Assam. På kartan ser det inte ut att vara så långt:


Vad är det då som gör att smakskillnaderna i deras teer bli så stora? De är ju båda indiska teer. De mest intuitiva förklaringarna är dels att jordmånen helt enkelt skiljer sig mycket mellan regionerna, som i sin tur påverkar vilka näringsämnen som teplantorna tar upp och därmed vilken smak de utvecklar. Och dels att Darjeelings teer ofta odlas på högre höjd än Assams teer. Ju högre höjd desto mer finstämda blir generellt sett teerna, och Darjeelings tegårdar ligger upp mot 2100 m över havet.

Men en annan faktor är vilken variant av själva tebusken som används. När britterna försökte starta teproduktion i Indien gjorde de flera experiment med stulna/importerade kinesiska teplantor. På de flesta ställen gick det ganska dåligt. Klimatet och jordmånen passade inte. Men under första halvan av artonhundratalet insåg någon smart person att de inte särskilt teliknande plantor som växte vilt på vissa ställen i Assam-regionen faktiskt var teplantor. En egen underart av Camellia Sinesis - Camellia Sinesis Assamica - som hade anpassat sig till det lokala klimatet. Man började experimentera med att planterar och förädla dessa plantor för produktion.

Enligt historien dröjde det inte många år tills en viss Dr. A Campbell år 1835 beslöt sig för att etablera en kurort på den avlägsna och bergiga plats som senare kom att kallas Darjeeling. Han hade med sig en mix av tefrön som både hade tagits från Assam och "importerats" från Kina och planterade några små rabatter. Vissa av dessa grönskade väl och ryktet om att det gick att odla te i Darjeeling spred sig. Man fann att både den kinesiska teplantan - Camellia Sinesis Sinesis - och den inhemska Assamica kunde fås att trivas i regionen. År 1866 fanns det redan 39 tegårdar (estates) i Darjeeling och år 1881 hade antalet gårdar växt till 100 och befolkningen hade växt från ett fåtal hundra när Campbell anlände femtio år tidigare till nästan hundratusen.


Många tegårdar hade följt i Campbells spår och planterat både kinesiska och indiska teplantor. Man hade också kombinerat dem båda till hybridarter. Så är det än idag, även fast många av ekonomiska skäl har gått över till att bara ha Assamica och hybridarter. Den kinesiska tebusken tål det kyligaste och högsta klimatet, men busken är inte like hög som Assamica och har inte lika många blad. Bladen i sig är dessutom mindre. Det betyder att man behöver plocka ungefär dubbelt så många Sinesis-buskar som Assamica-buskar för att producera samma mängd te.

Är man bara ute efter att producera så hög volym som möjligt så är det ett logiskt att välja Assamica. Men många hävdar att Sinesis ger ett finare och delikatare te och att Darjeeling bör rikta in sig på finsmakarproduktion snarare än massproduktion, eftersom man ändå bara producerar 1% av allt indiskt te.

När jag fick höra talas om detta blev jag naturligtvis lockad av att göra en jämförelse mellan Assamica-te från Darjeeling och Sinesis-te från Darjeeling. Men det är inte helt lätt att hitta teförsäljare som anger vilken underart av teplantan som deras Darjeeling kommer ifrån. Jaya Teas verkar göra det på de flesta av sina Darjeelings. Jag har inte beställt från dem än så se dem inte som en benhård rekommendation, men de verkar seriösa.