Mariage Freres "Cha Thaï"

Med en partner som uppskattar svarta, fruktiga teer åt det söta hållet så har jag det senaste halvåret letat mig igenom finskiktet av smaksatta teer. Chaikhanas utbud av Mariage Freres sortiment har stått för huvuddelen av botaniseringen. Jag är besvärlig när det gäller smaksatta, fruktiga teer. Bär och röda frukter (körsbär, jordgubb) ska helst inte anas. Kryddor är ett no-no som mina smaklökar föredrar i rena chai-blandningar. För uttalade, exotiska profiler (ananas, mango) går heller inte hem. Jag provade Mariage Freres berömda Marco Polo som jag var övertygad om skulle vara överskattad men det var faktiskt en riktigt bra blandning. Montagne d'Or är en annan fruktig blandning som föll mig i smaken, men som inte riktigt var i klass med Marco Polo.

Eftersom jag själv oftast föredrar rena teer framför smaksatta så har jag också provat vissa osmaksatta teer från Mariage Freres, som French Breakfast och klassikern Rose D'Himalaya. När jag åkte till Paris för några veckor sedan hade jag planerat in ett besök hos Mariage Freres huvudbutik utan att riktigt veta vad som väntade mig. Jag hade tänkt mig något fruktigt te åt partnern och något rent, svart te åt mig. Jag var inte beredd på det överväldigande utbud av åtminstone 100 teer som väntade mig.

Jag sa till expediten (vars engelska var ett föredöme) att jag ville ha ett rent, svart te med starka kakaotoner och gärna med camellia sinensis sinensis snarare än assamica. Jag blev rekommenderad Cha Thaï och trots min tveksamhet när jag såg att det var ett BOP (Broken Orange Pekoe; finfördelat te) så valde jag att lita på rekommendationen. Cha Thaï har varit lite svårt att brygga i min vanliga lilla glaskanna eftersom många av partiklarna rinner förbi silen, så ha i åtanke att recensionen är gjord baserat på te med en del sump i. Det innebar inte att teet inte var njutbart.

Cha Thaï är ett te som britter säkerligen skulle kategorisera som ett frukostte. Den torra blandningen har toner av kakao och kaffe som får sällskap av sötare och vagt blommiga toner när man häller på vattnet (95 grader). Det bryggda teet har en söt men kraftfull kropp. Det finns överliggande styrka som gränsar till beska, men inte den sträva beska som man kan stöta på hos ett assam-te utan en mjukare, planare beska. Karaktären på teet gör mig någorlunda säker på att tebladen kommer från en sinensis-planta snarare än en assamica-planta. Toner av kakao och kaffe består, tillsammans med drag av rödvin. Kakaotonerna är inte lika tydliga som hos vissa Golden Monkey eller Keemun men det kan vara för att de andra smakerna också är starka.

Eftersmaken är kort, något sträv och inte anmärkningsvärd, vilket tillhör vanligheterna hos ett BOP. Jag har inte prövat teet med mjölk än men en liten skvätt skulle nog kunna fungera väl till en relativt stark bryggning. Däremot tror jag inte på socker eller honung.

Jag blev positivt överraskad av Cha Thaï, som definitivt är det svarta BOP jag har druckit som fallit mig bäst i smaken. Jämfört med Mariage Freres French Breakfast, som jag tyckte var lite för vekt och platt, så står det här sig bättre. Rekommenderas särskilt för assam-skeptiker som gillar kraftfulla, rena, svarta teer.

http://www.mariagefreres.com/boutique/UK/tea-informations-5-28-T460-F51.html