En tebutik i Toronto – The Tea Emporium

Inbäddat bland småskaliga designerbutiker i en liten snobbgalleria i Yorkville stötte jag på en butik med ett vagt bekant namn; The Tea Emporium. Eftersom det var en tebutik kände jag mig naturligtvis manad att gå in. Det kryllar inte av tebutiker i Toronto. Butiken hade dels bryggtillbehör som koppar och kannor (flera väldigt trevliga tetsubin, om än något dyra), dels dryga 50 olika tesorter som befolkade hyllor längs två av väggarna och dels en liten bryggstation där man kunde köpa sig en kopp te. Den vänliga butiksinnehavaren verkade ha någorlunda koll på när de olika tesorterna var skördade och sålde även te i mindre förpackningar (10g för ”special teas” och 25g för övriga).

Utbudet av oolongte var vad jag skulle kalla för modernt men fegt. Jag redan hade testat alla 5 oolongsorter som de hade att erbjuda (mestadels ljusa oolonger). Pu-er-utbudet var faktiskt bättre än väntat; de hade 5 olika sorters pu-er, både shu och sheng. Jag kunde förstås inte gå därifrån utan att testa något, men eftersom jag inte ville lasta min resväska med mer te än nödvändigt när jag åker tillbaka till Sverige (och Tebloggarens syn på ”nödvändigt” är ganska mycket te) bestämde jag mig för att beställa en kopp te istället för att köpa med mig blad hem.

Jag hade mig veterligen aldrig testat ett rent Ceylonte tidigare så det kändes som att det var dags. Jag förväntade mig inte mycket – jag hade hört att Celyon skulle vara skarpt och syrligt; egenskaper som jag normalt sett inte uppskattar hos osmaksatt te – men butiksinnehavarande försäkrade mig om att Court Lodge FOP (Ceylon) var ”a light-bodied tea”. Inte så kraftigt med andra ord.

Teet kom i en gör-det-själv-tepåse i en pappersmugg med tillhörande timglas för att kontrollera bryggtiden med. 3-5 minuter skulle det bryggas och för att minska risken för beska och syra bryggde jag det bara i tre minuter. När det hade svalnat nog för att vara drickbart kunde jag konstatera att lite längre bryggning förmodligen hade kunnat ge ett bättre te men att det ändå var gott över förväntan. Det hade en sötaktig, nästan blommig ton som påminde om ett Darjeeling. Det hade inte lika kraftig kropp som Keemun eller Yunnan men var heller inte lika skarpt som ett Assam. Earl Grey baseras ofta på Ceylon och jag tyckte mig känna igen den bassmak man finner hos en kopp Earl Grey.

Court Lodge FOP var inte riktigt spännande nog för att jag skulle vilja köpa hem det men om någon bjöd mig på en kopp skulle jag inte säga nej.

Sammanfattningsvis var the Tea Emporium en trevlig butik för den måttlige teentusiasten men har kanske inte riktigt det utbudet som krävs för att tillfredsställa en tesnobb med utforskarlusta.