Terecension - Qi Men Red

Qimen är ett distrikt i den kinesiska provinsen Anhui och i detta distrikt odlas och namnges Kinas mest berömda svarta te; Keemun (eller rätt och slätt Qimen på kinesiska). Kartorna nedan visar Anhuis placering i Kina och Quimens placering i Anhui:

Keemun har bara tillverkats sedan 1870-talet (till skillnad hos den tusenåriga traditionen hos många andra kinesiska teer) men blev snabbt internationellt populär. Det är den klassiska basen i ett English Breakfast och många andra berömda teer. Men bland annat på grund av den växande kinesiska medelklassens köpkraft och sug efter fint te har Keemun numera blivit så dyrt att många teblandare har gått över till andra baser, som Kenyansk svart te.

Det sägs att det i Kina finns tebutiker som bara säljer Keemun av olika kvalitéer och från olika plantageområden. Så om ni är i Kina och ser en "Qihong shop" - missa inte tillfället. Qimen i sig är en skyddad region och utlänningar är inte tillåtna där. Fruktan för tespionage, måntro?

Mina tidigare erfarenheter av Keemun lämnade mig inte särskilt imponerad men när jag i samband med en tekannebeställning från FunAlliance fick möjlighet att köpa till ett påstått mycket bra Keemun till ett billigt pris tog jag chansen.

Keemuns torkade teblad är mindre än vad bladen brukar vara hos de flesta kinesiska svarta teer. Man kan nästan tro att de är av en bruten variant (BOP, FBOP ect.). De torkade tebladen hos Qi Men Red hade en behaglig kakaoton som påminde om Golden Monkey (recension i februari 2008) men också en lätt syrlig, bärig, nästan vinaktig arom.

Jag följde de medföljande bryggrekommendationerna på [1:12] förhållande av [teblad:vatten] och 20 sekunders bryggning i 90 grader Celcius. Jag bryggde det i en förvärmd gaiwan som rymmer ca 150 cl men en gaiwan är absolut inget måste. En vanlig, mindre porslings/glaskanna kommer gå utmärkt.

Detta gav ett smakrikt men ganska mjukt te fullt av mörka kakaotoner, ett rökigt bett som påminde mig om lapsang och en hint av nyponrosig, lätt syrlig blommighet. I botten av detta en mjuk kropp i stort sett utan beska. Eftersmaken ligger kvar i ett par minuter.

Andra bryggning var utmärkt men hade förlorat lite av rökigheten.

Tredje bryggningen var underligt nog något skarpare och hade fortfarande tydliga kakaotoner. Jag testade att hälla i en skvätt mellanmjölk i den men även om det mjukade upp teet så resulterade det resulterade i en blaskig, överdrivet mjölksmakande brygd.

Sammanfattningsvis var Qi Men Red det bästa och mest komplexa Keemun som jag har testat hittills. Keemun står fortfarande lägre ner på min topplista över kinesiska svarta teer än Yunnan Gold, Golden Monkey och Panyang Gongfu men jag börjar se varför Keemun har blivit så populärt.