onsdag 20 juni 2007

Recension - Chaikhana afternoon tea

Chaikhana var mig veterligen det första det första moderna tehuset som etablerades i Stockholm. Det öppnade 2004 i Gamla Stan, och ändå har det dröjt ända till nu innan tebloggen lyckades leta sig dit med siktet på att avnjuta ett engelskt afternoon tea.

Tehuset består av en ganska stor butiksdel med ett stort utbud av fina teer och teaccessoarer samt en cafédel. Chaikhana är inget ställe man går till för att snabbt få i sig något uppiggande och sedan dra vidare. Chaikhana bör ses som en upplevelse på samma sätt som att få en massage eller gå på Gröna Lund. För upplevelsen kostar.

Chaikhanas meny erbjuder tio olika sorters teer varje vecka, där en kanna te för två personer går på mellan 60 kr och 95 kr. För samma pris kan man nästan få ett hekto av samma te i butiken. Mitt sällskap anmärkte på att man inte bara betalar för det högkvalitativa teet utan också för bryggkunskapen när man beställer en kanna te. På Chaikhana ska man förvänta sig att få ett perfekt bryggt te, både temperaturmässigt och smakmässigt. Jag tror mig ha de redskap och delar av det kunnande som behövs för att brygga bra te hemma, men har man inte det kan det mycket väl vara värt att betala för.

Jag var tämligen hungrig och bestämde mig för att välja den större av de engelska afternoon tea-menyerna för 160 kr. Då ingick tre sandwiches, två scones, en bit tårta ur husets tårtbricka och en kanna te från 60-kronorsdelen av menyn. Mitt sällskap var mindre hungrig och bestämde sig för att välja den mindre franska afternoon tea-menyn, som för 120 kr inkluderade två franska sandwiches av surdegsbröd, en pain au chocolat och en kanna te av samma prisklass som i den engeksla menyn.

Vi var eniga om att vi ville smaka de mest exklusive teerna i menyn, och frågade därför den uppmärksamme servitören om det gick att lägga till en extra slant (35 resp 30 kr för att vara specifik) för att få Makaibari muscatel 1st flush (10031), black tea, India och Shui Xian, (27200), Oolong tea, China, som stod högst upp på temenyn. Det gick utmärkt, och det gick även utmärkt att vi beställde kannorna tillsammans för att kunna smaka av dem båda. För mig kändes ett indiskt single-estate te som ett naturligt val till engelskt afternoon tea, medan jag tänkte oolongteets sötma säkert skulle harmonisera väl till sötsakerna. Vad min vän tänkte är jag inte säker på, men vi var i alla fall helt överens om valen. Jag var i och för sig lockad att testa Grand Pai Mu Tan, (2306), white tea, China, eftersom jag är väldigt förtjust i Pai Mu Tan, men det går inte att få allt samtidigt.

Jag hade redan propagerat för att beställa in first flush-teet först, med tanken att oolongteer oftast ha längre smak än svarta teer och att det vore synd att blanda upp smaken av det indiska teet med kvarvarande eftersmak av oolong. När servitören frågade i vilken ordning vi ville beställa kannorna anmärkte han över att det var ett gott val; vilket även om mitt resonemang inte stämmer är en positiv indikation på kunnande och omsorg om detaljer.

Först fick vi vårt te. Porslinet var tyvärr en besvikelse. Det var vitt, funktionellt och definitivt inte oestetiskt, men Chaikhanas märke på alla delar fick det att kännas massproduceras. Det kändes inte så hemtrevligt och fick mig inte att känna mig lika unik och speciellt som resten av servicen. Efter en snabb smutt på teet konstaterade min vän att teet skulle tjäna på att svalna en stund. Eftersom jag var något besviken på första smutten - ganska tydlig beska och ganska få djupare smaker - hoppades jag verkligen att det stämde. Sedan började maten komma in.

Jag fick tre snittar trädda på en trästicka; en ost/skinka/senap, en gurka och en lax. Laxen var en klar höjdare, men då jag varken uppskattar senap eller ost är bedömningen något partisk. Det vita brödet kunde varit snäppet färskare. Min vän fick in sina franska snittar av halvmörkt surdegsbröd tillsammans med sin pain au chocolat (som påminner om en chokladfylld croissant). Den ena snitten var med skaldjurspaté och den andra snitten med leverpaté. Jag fick smaka en bit av leverpatésnitten, och både patén och brödet var mycket gott. Patén harmoniserade oerhört väl med Makaibari muscatel, som vid det här laget hade svalnat en del och blivit betydligt mer njutbart.

När jag var färdig med den maten hade vi druckit upp det indiska teet och bad om att få in oolongteet. Denna kanna kom in i små oolongkoppar tillsammans med mina scones. Jag fick två nybakade, varma scones som kom in tillsammans med två marmelader (en apelsin och en med röda bär) och clotted cream. Sconesen var allt man kan begära av nybakade scones i form av smak och konsistens. Den enda tråkiga var att jag inte blev upplyst om att man var tvungen att skynda sig med att äta upp sconesen, eftersom de hårdnade till skorpkonsistens när de svalnade. Nå, min hunger började ändå avta och jag kunde ändå leva med att kvarlämna en fjärdedels scones.

Även oolongteet, som var ett mörkt oolongte men inte av den allra mörkaste sorten, tjänade på att svalna, och blev då gott men inte anmärningsvärt bland de mörka kinesiska oolonger jag har druckit. När jag ätit upp sconesen var jag nästan mätt - jag hade faktiskt inte förväntat mig det av tre snittar och två scones, men det var positivt - var det dags för den sista delen på min meny; en tårtbit ur den koloniala tårtvagnen. Valet stod mellan passionsfruktscheesecake, chokladtårta och vitchokladmousse. Sugen på något friskt efter sconesen valde jag cheesecaken, trots att alla mina vänner förmodligen skulle ha gissat på att jag skulle välja något med choklad. Cheesecaken var utomodentligt god; lagom söt och lagom frisk med en trevligt luftig konsistens. Den passade bra till oolongteet, och portionen var såpass generös att jag var tvungen att lämna kvar en bit.

190 kr fattigare gick jag mätt och varm ifrån Chaikhana. Jag tog ingen närmare titt på deras butiksutbud av te eftersom jag var rädd att göra av med för mycket pengar och redan har det te jag behöver för tillfället, men jag kan försäkra om att deras utbud är rikt och jag är övertygad om att kvalitén på deras teer är hög. Precis som deras övriga utbud är deras lösa teer inte billiga, men jag anser å andra sidan att gott te är värt att betala för.

Chaikhana är inget ställe du ströfikar på. Hit går man som ett speciellt tillfälle. Det är också ett passande ställe att ta med svärmor eller svärfar till. Det är dyrt, men definitivt värt att besökas åtminstone en gång i sitt liv.

Var: Svartmannagatan 23, Gamla Stan
Web: http://www.chaikhana.se/

4 kommentarer:

Magdalena sa...

Ett sant nöje att eskortera fröken Tebloggare till nya, hittills oupptäckta jaktmarker. Utmärkt recension.

Kafir sa...

Grace Tea House var väl det första tehuset i Sthlm?

Anonym sa...

This program is intended to recover lost passwords for RAR/WinRAR archives of versions 2.
xx and 3.xx. http://www.passwordrecoveryforrar.tk The free professional solution for recovering lost passwords to RAR and
WinRAR archives.

Howdy! I know this is somewhat off-topic however I
needed to ask. Does running a well-established blog such as yours take a
lot of work? I am brand new to blogging however I do write in my diary everyday.
I'd like to start a blog so I will be able to share my personal experience and thoughts online. Please let me know if you have any recommendations or tips for brand new aspiring blog owners. Thankyou!

Anonym sa...

Enligt min uppfattning är det billigt och extremt prisvärt att dricka Afternoo Tea på Chaikhana i Gamla Stan. Jfr med priserna på Grand, Hotell Diplomat och Svenkt Tenn.