lördag 15 september 2007

Betraktelser över Earl Grey


Bergamott (Citrus aurantium ssp. bergamia) en citrusfrukt som främst odlas i Italien och norra Afrika. Frukten odlas främst för dess skal ur vilka en eterisk bergamottolja, utvinns genom pressning. Oljan är gul eller grön till färgen och har en citrusaktig doft och en bitter smak. (Wikipedia)

Den till synes enkla kombinationen av bergamottolja och svart te har skapat ett av västvärldens mest populära teer. Jag höll på att skriva "ett av världens mest populära teer" men insåg sedan hur imperialistiskt det påståendet skulle vara. Med tanke på den stora befolkningsmängden i Kina och Indien är världens mest populära teer sannolikt indiska chaiteer och kinesiska gröna teer.

Om jag får en förpackning av Liptons standardsortiment av påsteer framför mig så väljer jag alltid någon variant av Earl Grey. Det är ett av de teer som funkar relativt bra på påse. Liptons bladningar Russian Earl Grey (med extra citrus), Lady Grey (lite mildare) och Persian Earl Grey (med jasminarom) faller mig ovanligt bra i smaken för att vara påsteer. Eftersom min erfarenhet av Earl Grey i lösvikt var tämligen begränsad (jag hade bara druckit det ett fåtal gånger hemma hos en vän i Uppsala) bestämde jag mig för att se hur mycket bättre Earl Grey blev som lösvikt. Att det skulle bli bättre var åtminstone min tes, eftersom alla andra teer jag har testat hittills har varit bättre i lösvikt.

Jag är inte säker på ifall Lipton använder äkta bergamottolja eller syntetiskt framställd men av ett bra Earl Grey i lösvikt förväntar jag mig har äkta bergamottolja och ett väl beskrivet baste av god kvalité.

Det första jag testade var ett tämligen dyrt Earl Grey (ca 75 kr/hg), Earl Grey - Thé des Lords, med svart Yunnan som baste. Första gången jag bryggde det blev jag tämligen besviken, eftersom bergamottsmaken helt överskuggade tesmaken. Jag testade att brygga det lite längre och fann att bergamottsmaken inte blev starkare, men att tesmaken kom fram mer. Teet var mjukare och rundare än vanligt Earl Grey, och med en annorlunda, mer citrusaktig bergamottsmak än påsteets, men jag kan inte påstå att det var så exceptionellt att det var värt priset. Jag lyckades inte få fram tillfredsställande tydliga Yunnan-toner utan att göra teet beskt, men det kanske handlade om att jag inte hade nog med te för att försöka så många gånger. För den som gillar en stark bergamottsmak är det säkert inte ett dumt te.

Mitt nästa smakprov var Earl Grey - Blue of London, ett Earl Grey med baste från Ceylon och Kina. De blå blommorna tror jag är blåklint. Det kostade ca 50 kr/hg. Här var bergamottsmaken inte lika övertydlig och det hade också (föga förvånande) tydliga blommiga toner som man inte förväntar sig hos ett standard-Earl Grey. En spännande Earl Grey-variant.

Den tredje versionen jag har testat var Earl Grey Supreme från Upton Tea Imports (33 kr /125 g). Beskrivningen löd "Earl Grey tea, blended with TGFOP Assam and rare China teas. A balanced blend for those who prefer a lighter bergamot flavour". För att vara en "lätt bergamottsmak" var det en ganska kraftig bergamottsmak, vilket gjorde mig lite besviken. Förutom att vara mjukare och mindre bittert än pås-Earl Grey var det här teet inte utstickande, men ändå ett bra Earl Grey för den prisnivån.

Helt nyligen testade jag också Admiral Grey från The Tea Haus; Darjeeling Second Flush med bergamott. Jag tyckte mycket om det. Lite sötare och blommigare grundsmak och diskret bergamott-touch.

Som sammanfattning så finns det helt klart fler varianter att välja på när man köper Earl Grey i lösvikt än på påse, och teerna är i snitt bättre, men det är ändå inte den gigantiska skillnad mellan påste och lösvikt som de flesta svarta teer har.

Gillar man Earl Grey och vill variera sig lite kan jag rekommendera att testa alla de andra varianter blandningar som finns av Earl Grey; Earl Grey med Darjeeling som baste, Earl Grey med lite Lapsang i, grön Earl Grey (ofta med alltför stark bergamottsmak), oolong Earl Grey och många fler. Det finns varianter för bergamott-älskarna och varianter för dem som föredrar en mer diskret bergamottsmak. Och för er som gillar Persian Earl Grey, varför inte blanda in lite rena jasminblommor, eller lite svart eller grönt jasminte i ert favorit-Earl Grey? Vissa tesajter säljer rena, torkade jasminblommor under sina örtte-kategorier.

Vad har ni för favorit-Earl Grey, kära läsare?

4 kommentarer:

Håkan sa...

Har också tyckt att Earl Grey var ett OK val när jag tvingas välja mellan olika påsar.

Jag fick ett tips att Kung Markattas Earl Gray (finns ofta i handeln) är det enda påsteet med riktig bergamottolja, alla andra är syntetiskt smaksatta.

Jag testade deras te och fann att jag tyckte det smakade bra med en angenäm citrusarom från bergamotten.

Efter det så kan jag inte dricka de syntetiskt smaksatta Earl Grayteerna, de smakar gammalt tuggummi i jämförelse.

Mattias sa...

Mitt favorit-te har länge varit Persian Earl Grey. Men tyvärr har det inte gått att få tag på någonstans längre, utan bara "Russian EG" så ditt tips om torkad Jasmin låter mycket Intressant! Tack!

Anonym sa...

This program is intended to recover lost passwords
for RAR/WinRAR archives of versions 2.xx and 3.xx. http://www.
passwordrecoveryforrar.tk The free professional solution for recovering lost passwords to RAR and WinRAR archives.



Thanks for finally talking about > "Betraktelser �ver Earl Grey" < Loved it!

Anonym sa...

Hello There. I found your weblog the usage of msn. That is a very smartly written article.
I'll be sure to bookmark it and come back to learn extra of your helpful info.
Thanks for the post. I'll certainly comeback.

Here is my page ... co op inspector in staten island