Terecension - Fok Hill Tip (Yellow tea)

Jag lovade er, kära läsare, att ni skulle få se ett gult te recenseras på TeBloggen innan sommarens början. För lite drygt tre veckor sedan befann jag mig återigen i den förstklassiga testaden Montreal och fann en tebutik i Gamla Stan (Vieux-Montreal) som jag inte hade besökt förra gången jag var i staden. Ming Tao Xuan hette butiken, och som namnet antyder var den inriktad på kinesisk och taiwanesisk tekultur och keramik. Den hade ett mycket imponerande utbud av Yixing-kannor till vettiga priser och även gott om Gong Fu-tillbehör som tebrickor. Jag hade länge letat efter en trevlig tebricka (efter att bittert ha ångrat att jag inte köpte en under min kinaresa) och därmed hade jag en ursäkt att ge till mig själv för att gå in i butiken (eftersom det verkade oklokt att köpa så mycket mer te innan tillbakaresan till Sverige).

Te-utbudet var ganska klassiskt för en kinesiskt inriktad tebutik och fullt godkänt. Mestadels grönt te och oolonger men även pu-er, vitt te, svart te (hong cha) och gult te. Butiksinnehavaren hade en bryggstation i butiken och frågade om vi ville smaka något te. Jag visste att jag började få slut på ljus oolong (det mycket trevliga Tung Ting som jag köpte i Toronto) så jag fick smaka två olika varianter av taiwanesisk ljus oolong. Tyvärr tyckte jag inte att något utav dem var riktigt lika gott som det jag hade köpt (eller godare än de ljusa oolonger jag förväntade mig kunna hitta i Stockholm). Eftersom jag och mitt sällskap var de enda besökarna i butiken och damen bara verkade glad över att få brygga te åt oss frågade jag om hon hade något gult te vi kunde få smaka. Hon hade haft ett bra gult te som tydligen var slut men hon hade också ett annat som hon bryggde åt oss. Jag tyckte att det smakade intressant och mitt sällskap erbjöd sig att köpa 50g åt mig. Visst, jag skulle ju inte köpa mer te, men jag är inte viljestark nog för att förneka någon att köpa te åt mig. Jag gillar när folk köper te åt mig.

Så jag lämnade butiken med 50g Fok Hill Tip samt en tebricka i rosenträ i stort sett identisk med följande bild:


Teet, då? Jag har bryggt det i gaiwan som jag först hällde lite varmt vatten i för att värma upp den och sedan sköljde av tebladen med. Därefter fyllde jag min gaiwan med drygt 1/4 teblad och hällde på 75-gradigt vatten. Efter ca 1½ minut hällde jag över teet (men inte tebladen) i en annan varm gaiwan. Jag vill dock försäkra om att man inte behöver ha en gaiwan för att brygga gult te. En vanlig liten porslinskanna borde gå alldeles utmärkt.

Bryggningarna beror väldigt mycket på hur länge man brygger teet. Brygger man det kort tid liknar det vilket annat milt, kinesiskt grönt te som helst. Det har en vag blommighet som påminner om Meng Ding Gan Lu. Brygger man det längre så kommer däremot det gula teets unika karaktär fram. Det består av en smörighet och en nästan nötig, rostad ton som närmast påminner mig om japansk Hojicha. Det finns ingen bitterhet över huvud taget.

Teet i sig har en milt gul färg De bryggda tebladen ser i stort sett ut som grönt knoppte, men har lite bruna och gyllenaktiga stråk i sig. Många teblad luktar inte särskilt gott efter andra bryggningen men Fok Hill Tip fortsätter att ha en trevlig, rostad ton. Jag fick ut fyra i stort sett jämnbördiga bryggningar innan det var dags att sluta dricka te; förmodligen skulle det gått att få ut någon bryggning till.

Eftersom Fok Hill Tip är det enda gula te jag har druckit så har jag svårt att avgöra hur det jämför sig med andra gula teer. Men för den som gillar ett grönt te med en tydlig rostad karaktär men som tycker att Hojicha är lite för smörigt och rostad kan jag rekommendera att leta efter ett gult te som påminner om Fok Hill Tip.