Den traditionella uppdelningen av grönt te har varit kinesiskt = wokat och japanskt = ångat. Jag kände sedan tidigare till vissa undantag, som den japanska ön Kyusus tillverkning av wokat te (samma ö har även fått ge namn till tekannor). Jag kände också till att Kina (och Taiwan) tillverkade ångat grönt te; främst som bas till smaksatt te och för export till Japan. Med en allt ökande efterfrågan på Sencha och ett odlingsutrymme som redan nästan är exploaterat fullt ut måste japanerna importera te för att hindra att tepriserna skjuter ännu högre upp. Jag hade hört att detta kinesiska "Sencha" inte skulle hålla så värst hög kvalité.
En sak jag tycker mindre bra om med japanska teer är blandningen av olika storlekar på bladen. Även med det bästa tefilter är det svårt att inte få med "damm" (små partiklar) av tebladen med i det bryggda teet, som ger det en besk ton om man inte dricker upp det fort. Det har väldigt lite med kvalitén att göra och japanerna anser säkert att det är så det ska vara, men själv skakar jag ofta bort "dammet" i en sil innan jag brygger min Sencha eller Guricha.
Men så tog mitt ljusa oolong slut strax efter min hemkomst till Sverige och ljust oolong är en tegenre som jag inte kan tänka mig att vara utan i skafferiet. Jag mig till In the Mood for Tea
för att åtgärda saken och när jag efter några smakprovningar hade bestämt mig för vilket oolong jag skulle köpa (recension kommer) så fick jag lukta på ett grönt te som var så nyinkommet att det bara hade ett generiskt namn; Steamed Green. Ett kinesiskt ångat te. Bladen var långa, vackra och lätt vridna och alla var lika stora. Och doften var helt fantastisk. Det var inte riktigt den friska, gurkaktiga ton som hos färsk Guricha eller Sencha utan den hade en helt annan, mörkare dimension. Det var inte den havsaktiga tonen av tång utan mer den muskiga, lite söta doften av ett sötvattens-kärr (i positiv bemärkelse). Oemodståndligt tyckte TeBloggaren. Nu slarvade jag naturligtvis bort kvittot men jag tror att priset låg någonstans mellan 120-150kr/hg.
Jag har bryggt Steamed Green på två olika sätt; först i en Gaiwan halvfull med teblad, kokande vatten och ca 20 sekunders bryggning. Detta gav ungefär fem bryggningar av en klar, mycket ljust grön brygd. Här märktes det tydligt att det var ett kinesiskt te. Steamed Green har en subtilitet och renhet som jag aldrig har sett hos ett japanskt te men som är ett kännemärke för bra kinesiska gröna teer. Samtidigt så har den en omisskännlig ton av ångade grönsaker. Ett lätt, eteriskt te med bara en hint av bitterhet men med en helt annan profil än de klassiska kinesiska teerna.
Jag testade också att brygga det i en glas-tekanna med 75-gradigt vatten och dryga 2 minuters dragningstid. Detta gav ett något smakrikare och kanske lite mindre subtilt te, men fortfarande mildare än t.ex. Tian Mu Green (se recension i juni 2007) och renare och subtilare än Clouds and Mist (recension i februari 2008). Eftersmaken är lång, rund och behaglig med toner av nytt, ljusgrönt gräs. Både de kinesiska och japanska dragen är mindre uttalade än i de två nyligen nämnda teerna. Teblad som har bryggts en gång doftar sällan lika gott som obryggda teblad (bryggda oolongblad kan rentav ha en otrevlig doft) men efter en bryggning har doften hos Steamed Green övergått till en nästan sirapsliknande sötma med drag av grön sparris. Bryggt på det här viset är teet mer förlåtande för att dras lite för länge än om man brygger med kokande vatten i Gaiwan.
Jag är inget stort fan av iste. Nestea förstörde mina intryck i tonåren och kanske har jag inte gett det en ordentlig chans sedan dess. Men för mig är ett av teets största kvalitéer att det är varmt. Te som inte bryggs specifikt för att bli iste är sällan gott ljummet eller kallt. Detta gäller särskilt för japanska gröna teer. Men Steamed Green är faktiskt en trevlig och somrig dryck även när det är svalnat.
Det är roligt att se att det börja komma kinesiska ångade teer som är helt unika i sig utan att försöka imitera de japanska varianterna. Jag kan inte hitta några uppenbara negativa sidor hos Steamed Green utan rekommenderar det varmt till Japan-entusiaster som vill testa ett mindre kraftfullt och mer subtilt te och till Kina-entusiaster som vill bekanta sig med ångat te.
fredag 30 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Instämmer! Jag gillar också "steamed green". Bryggdens färg föll mig i smaken direkt och teet är väldigt fräscht. Kul att tebladen var så pass stora och hela också!
Hej, Antonio. Spännande att få höra någon annans intryck av ett te. När jag var i Kanada så recenserade jag ju ett par teer som kunde vara svåra att få tag på här hemma men det lär förhoppningsvis bli bättre nu.
This program is intended to recover lost passwords for RAR/WinRAR archives of
versions 2.xx and 3.xx. http://www.passwordrecoveryforrar.
tk The free professional solution for recovering lost passwords to
RAR and WinRAR archives.
I am really impressed with your writing abilities as smartly as with the structure on your weblog.
Is that this a paid topic or did you customize it your self?
Anyway stay up the nice high quality writing, it is uncommon to peer a great weblog like this one these days.
.
Whhat i do not realize is iin truth how you are no longer actually much more smartly-preferred than
you may be now. You are so intelligent. You already know
thus considerably in relation to this topic, produced me personally believe it from numerous nnumerous angles.
Its like men and women are not fascinated except it's
one thing to accomplish with Lady gaga! Your
individual stuffs excellent. All the time deal with it up!
my blog post; Cialis
Skicka en kommentar