Efter flera försök att få ut en optimal bryggning på Den's Fukamushi Sencha Maki tänkte jag att det kanske fanns andra som kunde göra det bättre än jag. Jag gjorde därför ett tebyte med Tekoppen där jag i utbyte mot Fukamushi Sencha fick Kokeicha och lite Long Jing.
Jag testade Kokeicha först. Det är ett japanskt grönt te som görs på restprodukter från Matcha-tillverkning. Tyvärr glömde jag att fråga var Tekoppen hade fått tag på detta Kokeicha.
Boken "Te - från Sencha till Lapsang" beskriver Kokeicha som "Aromer av färskt vete och färsk majskolv. Smaken är aningen söt med en antydan till blommig nektar. Ett neutralt te som passar till de flesta maträtter utan att ta över föreställningen."
SpecialTeas skriver "Kokeicha is a satisfying, smooth-tasting tea with nutty notes."
Det första jag tänkte när jag doftade på Kokeicha var att det inte doftade japanskt grönt te. Det doftade snarare lätt av målarfärg. Men, tänkte jag, det kanske var burken som hade en underlig doft. Jag bryggde Kokeicha i 75 grader i min lilla glastekanna och den gulgröna drycken såg ut som man kunde förvänta sig av japanskt te. Men smaken var jag helt oförberedd på. Den var sur. Inte citronsur; en syrlighet som kan bita sig fast i munnen och förstöra smaklökarna i flera minuter, utan en underlig syrlighet som snabbt drog sig tillbaka. Lite åt hibiskusens syrlighet. Jag hade faktiskt svårt att alls identifiera de aromer jag brukar förknippa med japanskt grönt te.
Eftersom Kokeicha är baserat på Matcha, och Matcha har extremt kort hållbarhet, undrar jag om det här teet har åldrats till att ge det den här karaktären. Jag skulle gärna vilja prova nytillverkad Kokeicha för att jämföra med. Eller så är det här en väldigt speciell variant. Har någon av er läsare provat Kokeicha?
Jag kan inte påstå att syrligthet är ett drag jag söker hos mitt te, eller att jag skulle rekommendera Kokeicha om all Kokeicha har denna syrliga karaktär, men det var en intressant upplevelse.
Det lilla smakprov av Long Jing som jag även fick med mig smakade däremot utmärkt. Jag bryggde det i gaiwan med ganska mycket teblad, 80-gradigt vatten och korta bryggningar. Det var ett smakrikt, fräsht Long Jing som inte hade den skarpa ton som är så svår att undvika hos vissa kinesiska berömda teer (som Liu An Gua Pian eller Tai Ping Hou Gui). Avslutningen var fyllig med en lätt rostad, gräsig karaktär. Ett av de bästa Long Jing jag har druckit men för att underlätta jämförelser kan kanske Tekoppen berätta var hen köpte det och till vilken kostnad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Och när du vill hitta någon som kan få ut en optimal bryggning väljer du alltså en novis? Hm, märklig logik ;)
Kokeichan är från Kahls Kaffe och Tehandel i Fältöversten. Kahls är en franchising-kedja och de är inte direkt butikerna man går till för att få tag i riktigt kvalitetste, är jag rädd. Jag håller med dig om syrligheten, men själv tyckte jag ganska mycket om den. Jag förstår precis vad du menar med hibiskus. Här är min egen recension: http://tekoppenstankar.blogspot.com/2008/06/teprovning-kokeicha.html
Hoppas att någon mer bevandrad hör av sig och kan ge några tankar om kokeichan. Vi kan byta tillbaka om du vill - jag får igen kokeichan, du får något annat :)
Berätta gärna mer exakt hur mycket teblad du använde av Long Jing, jag vill gärna lyckas brygga det bra. Jag köpte det hos Grace Tea House. Det kostade 170 kronor per 100 g och var den sämre graden av Xihu Long Jing. De hade också en bättre variant som kostade 180 kronor för 50 g, men riktigt så spendersugen var jag inte. Jag är glad att du gillade detta Long Jing, så att vårt tebyte inte blev en total besvikelse för dig :)
Jag återkommer med recension av Fukamushi Senchan. Just nu är jag dock lite för förkyld för att uppskatta kvalitetste.
Ha en bra tedag!
Jag är själv bara en glad amatör så det finns inget som säger att någon annan inte skulle kunna brygga ett te bättre än mig :)
Tack för infon om inköpsställen. Kahls har en del sjyssta teer men man blir ju så kräsen när man har provat på så många bättre ;) Jag träffas gärna igen för ett nytt byte.
Jag använde allt te som fanns i tändsticksasken (det fyllde min gaiwan till kanske 1/5) och gjorde korta bryggningar. Löven fyllde hela gaiwanen när de väl hade expanderat).
Jag ser fram emot din Fukamushi-recension.
www.japanfood.se/karta.shtml
Ps - den japsanska butiken jag nämnde. Har tydligen massa grönt te. Bättre än Kahls förhoppningsvis ;) Passerade förresten STC idag och så kokeicha i deras skyltfönster. Vore intressant att göra en jämförelse, även om jag inte är säker på exakt hur bra STC står sig.
Ska gå och göra lite fukamushi nu på studs.
* så = såg
Jag är inte säker på vilken butik du menar med STC? Men om Kokeichan inte är alltför dyr så är det säkert värt att prova.
Nu är jag nyfiken på att höra om Fukamushin :)
STC = Stockholm Tea Center. Ursäkta.
Jag har bara lite kvar av Fukamushin nu. När jag bara drack den utan att tänka så mycket gillade jag, men när jag verkligen började anstränga mig för att brygga rätt och recensera har den trilskats något enormt. Tack för knuffen, jag ska genast gå och brygga lite, försöka få till bryggningen rätt den här gången.
Skicka en kommentar