Rysk och georgisk tekultur

Ryssland och Georgien är två högst dagsaktuella länder som båda har en egen tekultur. Även inbitna kaffedrickare brukar ha hört talas om den ryska samovaren (самова́р) som hör till den ryska medel- och överklassens tedrickande. På de stora stepperna i öster dricker man smörte, och även om flertalet georgier föredrar kaffe har Georgien en betydande teproduktion.

Länge kom teet till Ryssland via kamelkaravaner från Kina och det sägs att det första teet nådde Ryssland 1638. Det ryktas att den populära blandningen Russian Caravan (Keemun blandat med Lapsang) först kom till genom att teet fick ligga nära lägereldarna och ta smak, och att detta föll ryssarna i smaken. Men så vitt jag har hört så har ryssarna aldrig druckit mycket rökt te.

Samovarer började tillverkas i Ryssland på 1770-talet och blev vanliga först på 1890-talet. Länge hettade man vatten till örtte eller te i en sbitennik:


Det är däremot oklart ifall sbitennik var det bryggkärl som gav upphov till samovaren, eftersom samovaren är betydligt mer avancerad och ger upphov till en bryggmetod olik de flesta andra. Samovaren är framför allt en vattenvärmareoch traditionellt sett värmdes den med kol. Idag är dock elektriska samovarer vanliga. En traditionell samovar har 6 betydelsefulla delar; centraltubel för att lägga kol i (trooba), kärlet utanför tuben att ha vatten i, kranen att tappa ur vattnet med, locket till vattendelen (kroishka), tekannehållaren (kanporka) och tekannan (tsajanik).

Kolet lades i centraltuben, vattnet hälles i, det värmeledande locket lades på och den lilla tekannan sattes på toppen. Man bryggde en liten mängd mycket starkt te i tekannan och när det var dags att brygga teet hällde man i en liten mängd koncentrerat te i koppen och spädde ut med varmt vatten från kranen tills man fick en önskad styrka på brygden. Var teet av dålig kvalité krävdes det säkert stora mängder socker för att få det smakligt, annars kanske det räckte med en citronskiva eller två.

Dagens samovarte är ofta te som inte blir särskilt beskt även om man brygger det i 10-15 minuter och jag vet att en vän till mig fick det rekommenderat som bas i en blandning när hon ville prova på att smaksätta te själv.

Det te som kom med kamelkaravanerna räckte föga för att tillfredsställa den ryska efterfrågan. Därför startades de första teplantagerna i Georgien (sedan 1801 en del av Ryssland) år 1847. De första experimenten var relativt framgångsrika och fler plantager startades. Föga förvånande blev det slut på karavanerna när Transsibiriska Järnvägen med anslutning till Peking byggdes färdigt år 1916. Från att ha varit något för adeln blev te tillgängligt för medelklassen. Kanske var det konkurrensen från Kina som gjorde att Georgien började producera pressat grönt och svart te, som huvudsakligen fraktades bort till Sibirien och Mongoliet för att bli smörte.

Länge var "ryskt te" synonymt med georgiskt te med det är nog inte en vild gissning att Ryssland har handelsembargon mot Georgien för tillfället och vägrar importera deras te. Under Sovjettiden kom Georgien huvudsakligen att producera billigt, maskinellt processat svart CTC-te men sedan självständigheten har det skett en tillbakagång till helbladigt te av högre kvalité.

Vill man testa så har Tea Centre of Stockholm georgiskt svart te ("Grusinien") och på internet så har bl.a. Nothing but Tea handtillverkat, småskaligt georgiskt te (http://www.nbtea.co.uk/acatalog/Wildcrafted_Teas.html).

På återseende, eller som man säger i Ryssland; Da svidanija!