Te är väl te, eller hur? Camellia Sinensis om man vill vara petig (och exkludera örtte och Rooibos). Camellia Sinensis Sinensis och Camellia Sinensis Assamica om man vill verka snobbig. Men sedan har dessa huvudvarianter ett otal plantvariationer som ger olika smak och karaktär på teet. De flesta är framtagna för att producera ett speciellt sorts te. Ti Guan Yin är ett exempel på en sådan variant av tebusken. Det är sällan en plantvariant som används för t.ex. oolong används för t.ex. vitt eller svart te. Vi börjar se mer och mer sådana experiment, bl.a. i Darjeeling, men det krävs mycket skicklighet och arbete för att få ett lyckat slutresultat.
Då jag aldrig druckit något taiwanesiskt svart te [hong cha] blev jag mycket nyfiken på Hou De's handskördade Hao Xian (130 kr/ 56g). Teet är tillverkat av samma plantor som används till oolongtillverkning och som oolongfantast tyckte jag att det lät lovande. Hao Xian är ett helbladigt te med ovanligt stora blad för att vara ett svart te (i oolongtraditionens anda). Det visade sig vara ett mycket annorlunda svart te.
Man bör inte ge sig på Hao Xian med inställningen att det ska vara som ens vanliga Keemun, Yunnan eller Golden Monkey. Då kommer man nog att bli besviken. Det närmsta jag kan associera till är lagrat Wuyi-oolong. Den söta men samtidigt robust muskiga profilen. Den är inte skogigt jordig som pu-er kan vara, men snarare bergig och mineralaktig. Ett litet bett som får mig att associera till kol och grillad mat. Kanske något drag av blåbär.
Jag bryggde det i en liten gaiwan fylld till ca 1/4, med 100-gradigt vatten i ca 30 sekunder. Doften av det bryggda teet är så stark att den fyller hela rummet. Teet är lätt strävt men inte alls bittert. Eftersmaken ligger kvar länge i gommen.
Jag bryggde andra bryggningen ca 10 sekunder längre och fick en kopp som var av samma kvalité som första. Jag kände inga större smakskillnader, men teet är å andra sidan såpass komplext att man är upptagen med att tänka på det här och nu; inte hur det brukade smaka.
Tredje bryggningen var nog min favorit. Lite mjukare, lite mildare, utan att vara intetsägande. Fjärde bryggningen är, även om den är god, tillräckligt blek för att jag ska vilja avslutta bryggningen här.
Hao Xian är som ett lagrat oolong - när man väl har kommit över den första chocken, vill man ha mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Såg bilderna på Hou de, och utefter det du och folk på Hou de beskriver så verkar det vara ett spännande hong cha. Jag har en stark förkärlek till intakta blad, mycket av estetiska skäl. Dessutom gillar jag många mörka wuyi och den smakprofilen. Det verkar vinna på att brygga gong-fu också vilket inte är fel.
Låter onekligen intressant! Har du testat nepalesiskt oolong någon gång? Det är jag lite nyfiken på.
Antonio: Om du beställer från Hou De så kan jag rekommendera att beställa "Hao Xian". Det låter som att du skulle kunnna uppskatta det :)
Tekoppen: Jag visste faktiskt inte ens att nepalesisk oolong fanns. Det låter som att det borde påminna om Darjeeling oolong.
Skicka en kommentar