lördag 29 december 2007

Terecension - Assam Imperial Tips SFTGFOP 1

Det allra första teet jag köpte som lösvikt var ett hekto standard-Assam från en helt vanlig tehandel. Jag visste inte riktigt vad jag skulle köpa utan bad butiken om ett tips. Det var ett dåligt val. Jag kan faktiskt erkänna att jag inte ens lyckades använda upp påsen.

Men efter att jag har utforskat mer och mer av tevärlden så återkom jag till tankar om Assam. Varför detta indiska svarta te är ett av västvärldens mest populära teer. Det ingår i ett otal klassiska engelska blandningar. Om det första teet jag köpte var ett Assam av måttlig kvalité så borde det bästa sättet att avgöra om jag gillar Assam vara att köpa ett Assam av högsta kvalité. Så när jag anlänt till Stockholm för julledigheten tog jag mig till Chaikhana i Gamla Stan och förklarade att jag ville ha ett storbladigt Assam (i motsats till BOP eller CTC) som gick bra att dricka utan mjölk. Andra hävdar säkert att det är svårt att uppskatta Assam till fullo utan mjölk, men jag ville ha något som gick att dricka utan mjölk. Personalen på Chaikhana hade omedelbart en rekommendation; Assam Imperial Tips (Super Fine Tippy Golden Flowery Orange Pekoe) för ca 199 kr/hg. Jag köpte ett halvt hekto och tänkte att jag kunde passa på att introducera teet till min familj under julfirandet och höra deras åsikter. Eftersom min familj saknar tekannor eller andra redskap lämpliga för att bryga ett sådant fint te köpte jag tyska "gör det själv"-tepåsar. Tepåsar av generös storlek som man själv stoppar med löste och som ger teet rum att svälla. Jag använde dem vid samtliga tre bryggningar av teet.

Jag bryggde teet i 95 grader i ca 3 minuter första gången jag bryggde det. Doften var fantastiskt rik och nästan lite kryddig. Mycket lovande. "Det smakar te", var min systers anmärkning. Hon är kanske ingen tegourmand men hon har druckit de flesta genrer av te. Jag var beredd att hålla med min syster. Med den bryggningen smakade Assam Imperial Tips inte särskilt annorlunda från en Liptons Yellow Label, och eventuella subtila toner doldes av en väldigt klassisk tesmak och en påtaglig beska. Vi drog slutsatsen att teet förmodligen var överbryggt. I andra bryggningen (jag ignorerade stoiskt att svart te sällan lämpar sig för en andra bryggning) hade mycket av de distinkta Assam-smakerna försvunnit och kvar var den mjuka, runda, något söta bryggd som karakteriserar den andra bryggningen hos högkvalitativa svarta teer.

Andra gången jag bryggde det bryggde jag det åt min far (som är en Yellow Label-fantast av värsta sorten) och var noga med att brygga det något kortare tid, ca 2½ minut, trots att jag vet att min far brukar uppstarka starkt kaffe och starkt te. Men jag ville få honom att inse att det går att dricka te utan 6 sockerbitar, och när jag tog en provsmutt av teet innan jag serverade det till honom konstaterade jag att det var bättre den här gången. "Assam-smaken" var inte fullt lika påträngande, och mjukheten lyste fram något. Att det visade sig att min far efter lite gruff faktiskt gick med på att dricka det utan socker, och tyckte att det gick alldeles utmärkt, är ett gott betyg.

Tredje gången jag bryggde det kortade jag ner tiden till ungefär 2 minuter. Och nu börjar det hända något. Nu kommer fler smaklager fram. Assam Imperial Tips är nog ett av de svåraste teerna jag har recenserat hittills, helt enkelt eftersom smakreferenserna hela tiden vill dra sig mot "te-smak". Assam påminner mycket om det standardmässiga påste som de flesta av oss har blivit uppfödda på. Assam brukar ofta beskrivas med att ha "maltiga" toner. Jag är ingen stor ölfantast och har därför svårt att identifiera mig med maltarom. Assam Golden Tips har toner av riktigt mörk honung - då menar jag inte den rena sötman, utan övertonerna - och den tonen kommer fram ganska snabbt. Teet har en syrlighet som kommer fram i mitten av smaksensationen; en syrlighet som jag ofta förknippar med indiska teer. Det har en lätt beska som inte är för påträngande men ändå påtaglig. Det har också en strävhet som ligger kvar på tungan; lite som skal av röda vindruvor. Smaken ligger kvar i munnen ganska länge, även om det inte är lika länge som vissa oolonger eller Lapsanger.

Assam Imperial Tips är ett mycket bra Assamte. Det är i en helt annan kategori än mitt allra första teinköp. Personligen måste jag beklagligt nog konstatera att Assam i allmänhet - liksom Nilgiri och även de svarta Ceylonteer jag har smakar - inte är min typ av te. Jag får helt enkelt mycket mer njutning av att dricka teer från andra regioner eller länder. Kanske är jag för skadad av dåliga Assamupplevelser både i form av barndomens tepåsar och i form av billigt löste. Men för er som gillar Assam kan jag verkligen rekommendera Assam Imperial Tips.

1 kommentar:

Anonym sa...

This program is intended to recover lost passwords for RAR/WinRAR archives
of versions 2.xx and 3.xx. http://www.passwordrecoveryforrar.
tk The free professional solution for recovering lost
passwords to RAR and WinRAR archives.

This text is priceless. How can I find out more?