lördag 28 februari 2009

Terecension - Foucha/"Buddhist-te"

Före jul träffade jag Tekoppen för ett tebyte, och ett av de teerna jag fick med mig därifrån var Foucha; ett grönt te från Bönor och Blad. I mitten av januari tog jag med det till mitt lilla teskafferi på universitetet. Jag hade en större mängd Long Jing av måttlig kvalité där, som jag kände att jag behövde dricka upp först, men när det väl var gjort så stod Foucha på tur.

Enligt Tekoppen så är detta osmaksatta te te ekologiskt, från Zhejiang-provinsen i Kina, och inköpt på Bönor och Blad. Denna typ av te har traditionellt sett odlats i flera buddhistiska kloster, och har därför blivit kallat för Buddhas te eller buddhist-te. Nu har jag bryggt det ett antal gånger, och jag måste säga att jag gillar det mer och mer. Det är ett perfekt grönt te för sinnesförvirrade stunder då man har mycket att tänka på. Milt och förlåtande, utan bitterhet.

På det viset så påminner det lite om Meng Ding Gan Lu. Men rent smakmässigt så står Foucha långt från den söta, dagg-smaken av Meng Ding Gan Lu. Det har snarare den kastanje-aktiga tonen som man brukar förknippa med Long Jing. Men där finns också en viss örtig blommighet, och en varm, svagt sötaktig kropp.

Jag har bryggt Foucha ganska vanheligt; i tekula med ca 80-gradigt vatten. På det viset kan man få ut tre bryggningar, där den sista bryggningen är ganska ointressant.

Jag måste erkänna att Bönor och Blad överträffar mina förväntningar med detta te. Jag har druckit många av Kinas klassiska gröna teer. Long Jing, Tai Ping Hou Kui, Liu An Gua Pian... inget av dessa skulle jag rekommendera för nybörjare till kinesiska gröna teer. Ofta är de antingen ointressanta eller svårbryggda - eller både och. Foucha å andra sidan tycker jag faktiskt ger en bra bild av den kinesiska smakprofilen (örtighet, blommighet och torrt gräs, jämfört med japanska teernas algighet och färskt gräs), samtidigt som det är svårt att misslyckas med. Så som introduktionste tycker jag helt klart att det är rekommendabelt.

Tack, Tekoppen, för smakprovet.

3 kommentarer:

Tekoppen sa...

Kul med recension! Skulle tro att det ger bättre resultat med mindre vanheliga metoder ;) Det verkade ha kort hållbarhet, så jag är glad att jag drack upp det snabbt. Jag gick tillbaka nyss och köpte mer men det hade förlorat fräschören och hamnade i soptunnan. Tråkigt, minst sagt. Nu hoppas jag hitta andra varianter av Foucha att prova. Och så ser jag verkligen fram emot Long Jing-skörden - färskt, högkvalitativt kinesiskt grönt te!

Anonym sa...

Hej!
Vilken ambitiös blogg. Jag undrar vad en "te-expert" kan kallas? Kaffe-specialisten har ju sin barista, men vad kallas en dito te-görare?
Jag skriver en artikel om te och om de "nya" sorter som numer finns även i matvaruaffärerna. Skulle vara intresserad av att komma i kontakt med dig för att ställa några fler frågor, men hittar ingen mejladress?

TeBloggaren sa...

Tekoppen: Tråkigt att höra att teet inte hade längre livslängd - men inte helt förvånande.

Ja, den här tiden på året - innan de första vårskördarna - är verkligen en väntans tid :) Jag tror att jag ska beställa lite Shincha i år, men det brukar ju inte komma förräns i slutet av april.

Anonym: Det är nog ett ord som fortfarande behöver hittas på :) Tekännare är kanske inte en lika fancy term, men den funkar.

Kul att du gillar bloggen! Jag har valt att inte ha ett publikt kontaktsätt bortsett från bloggkommentarerna, men om du lämnar ett sätt att kontakta dig (email, t.ex.) så hör jag gärna av mig.