Vatten

Vattnets förhållande till teet är så belamrat med personliga övertygelser och har en sådan snobbistisk klang att jag länge har tassat runt ämnet, med ursäkten; "Vatten är vatten. Punkt." Men det är också ett intressant ämne som berör flera djupa och filosofiska frågeställningar kring te. Inte minst den största av alla;

Hur brygger man en perfekt kopp te?

Vad som är en perfekt kopp te kommer alltid att variera från person till person, men verktygen för att komma fram till koppen förblir desamma;

a) Rätt te
- Teblad av dålig kvalité kommer att ge en dålig kopp te. Det går inte att komma undan. Likaså är förvaringen av teet viktig; i lufttäta burkar skyddade från solljus.
b) Rätt temperatur
- Från uppenbara saker som att inte brygga svart te i ljummet vatten eller grönt te i kokande vatten, till mer subtila saker som att förvärma tekanna och tekoppar
c) Rätt tid
- En minut ger ett blaskigt te. Fem minuter ger ett beskt te. Det går aldrig att strunta helt i bryggtiden.
d) Rätt bryggkärl
- En av de mer subtila faktorerna, men här handlar det huvudsakligen om att ge teet utrymme att expandera, t.ex. genom att brygga i tekanna istället för med tekula
e) Rätt vatten

Mer än 99% av en kopp te består av vatten. Det känns självklart att ett brunaktigt, metalliskt vatten från närmsta å ute i skogen skulle ge sämre te än det från en klar källa uppe i bergen. Men svenskar, som sägs ha världens bästa kranvatten, får sällan anledning att tänka "undrar om mitt te skulle bli bättre om jag använde ett annat vatten?". Här i den kanadensiska delstaten Ontario smakar kranvattnet betydligt mer klor än vad det gör hemma i Sverige. Medan mina rumskamrater filtrerar vattnet beslöt jag mig för att stoiskt använda kranvattnet, eftersom det trots allt är helt ofarligt. Den sommarstuga i Blekinge där jag spenderade mina barndomssomrar hade också ett distinkt smakande vatten, men där smakade det istället extra av järn och andra metaller.

Mina föräldrar svor på att vattnet i sommarstugan gav ett bättre kaffe, och det brukade våra gäster också anmärka på. Blir allting godare med havsluft till, eller låg det någon sanning i det? Jag har definitivt funderat på hur kranvattnet här påverkar mitt te. Trots att jag är en ihärdig motståndare till det miljövidriga flaskvattnet ligger det en viss logik i att ett distinkt, klorsmakande vatten skulle kunna störa smakupplevelsen av milda, komplexa teer som Pouchong (lättaste varianten av oolong), Long Jing (berömt kinesiskt grönt te) och Silver Needles (vitt te). Skulle teet bli bättre med buteljerat mineralvatten? Låt oss dyka in i det murriga hopkok av påståenden som görs om vatten och te;

Vatten och lera

I inlägget om japanska tekannor nämnde jag att Kyusu av lera anses kunna ta bort bitterhet ur teet. Samma påståenden görs för de Yixing-lerkannor som används vid gong fu-bryggning (jag lovar, jag ska skriva ett inlägg om gong fu). Förutsatt att man har en kanna som har gjorts av bra lera (= dyr lerkanna). Dålig lera kan istället bidra till att försämra ens te. Och för subtila teer kan det vara negativt att brygga dem i lerkanna över huvud taget, eftersom det uppges att leran kan ge ifrån sig vissa smaktoner. Alternativet? En kanna eller Gaiwan i glas eller porslin.

Vatten och silver

I flera intressanta diskussioner har jag läst om silvrets påstådda goda egenskaper för vatten. Att koka vatten i ett silverkärl sägs ge ett vatten som smakar klarare och renare. Att brygga te i en silverkanna sägs ge liknande resultat, om än i mindre grad. Gamla brittiska silverkannor kanske inte är högsta modet, men det finns all anledning att använda ert arvegods.

Å andra sidan hävdar de flesta gong fu-skolor att metall absolut inte bör få komma i kontakt med teet, inte ens för att skopa teet ur teburken in i tekannan. Skedar av porslin eller trä skall det vara. Att förvara te i direkt kontakt med metall som de allra flesta av oss gör blir med samma logik heller inte bra. Vad ska man tro? De flesta högklassiga tehandlare jag har varit hos har haft sitt te i metallburkar, och om det funkar för dem så funkar det för Tebloggaren.

Vatten och framtiden

"Teet blir bäst om det bryggs med vatten från samma region som teet odlas i " har en taiwanesisk temästare sagt. Det låter inte orimligt att teplantorna skulle ha förädlats genom århundradena för att åstadkomma det bästa resultatet för det lokala vattnet. Men för majoriteten av alla människor är det naturligtvis inte möjligt att åka till en asiatiska provins och hämta vatten varje gång vi vill brygga te. Men tänk er trettio år in i framtiden - är det orimligt att en entrepenör exporterar "Provinsvatten" märkt "Fujian", "Yunnan", "Darjeeling" och "Assam" till väst, som vi kommer kunna köpa på flaska hos våra tehandlare på samma vis som vi idag köper vanligt källvatten?

Ger "rätt vatten" tillräckligt stor smakvinst för att det ska vara värt besväret? Måste vi ha en perfekt kopp te, eller räcker det med en bra kopp te? A-c) ovan är förmodligen mer värda att lägga vilk på, men ultimat är det en fråga som är upp till var och en att svara på.