Nyligen gjorde jag en tebeställning direkt från Kina; från Dragon Tea House på Ebay. Jag hade blivit nyfiken på deras pärl-Keemun men kände också att jag ville testa några fler av Kinas mest berömda gröna teer. De gröna teer jag beställde var "Supreme Liu An Gua Pian", "Supreme Tai Ping Hou Kui" och "Meng Ding Gan Lu".
Supreme Liu An Gua Pian
"Liu An melon slice is the literal translation for 'Liu An Gua Pian'. This tea is in lamellar shape that resembling the seeds of sunflower, hence named 'melon seeds slice'. The name 'melon seeds slice' is now simplified as 'melon slice'.
The fresh tea leaves picked to produce melon slice are much different from that for other famous teas. After plucking one bud with two or three leaves from the tea plant, the producers separate the full-blown leaves from the tender leaves in time. Following that, both leaf tip and stalk are cut from the full-blown leaves. So each single leaf of melon slice has no bud nor stalk. Carefully groomed leaves are then pan fired at a slow bake over a charcoal fire and frequently turned to impart a delicate hint of smokiness. Li u An melon slice is curled at leaf edge and rich green in color with white frost on the surface. The aroma is fresh, high and long lasting. The taste is mellow, sweet and refreshing.
Rank 7th in The 10 Most famous Chinese teas. This tea has a history from Tang dynasty (about 1,300 years). The original producing area for Gua Pian is Qi Tou Shan mountain which located in Jin Zhai county. At present, Liu An county has developed as the biggest producting area, while the best Gua Pian is still from Jin Zhai County.
Our Gua Pian is directly from An hui with superb quality. Long and narrow emerald-green colored tea leaves about 2 centimeter in length. The floral taste and aftertaste of a strong cup of Gua Pian is a reminiscence of Ti Guan Yin tea. The pleasant floral sweetness of this tea gradually fills your mouth. Very refreshing and helps digestion. One of our best teas, recommended."- Beskrivning från Dragon Tea House
Jag hade länge velat testa Liu An Gua Pian. Även om namnet "melonklyfta" syftar på tebladens utseende snarare än på smaken så är det ändå ett väldigt tilltalande namn. Jag bestämde mig för att lita på bilderna på teet som visade ett lysande grönt te som såg väldigt färskt ut och beställde 100 g av den högsta kvalitén, för lite drygt 140 kr. Butiksinnehavaren Gordon gav god service via email och svarade på de frågor jag hade. Jag hade förstått av deras hemsida att leveranstiden från Kina var lång; minst tre veckor, men teet anlände faktiskt snabbare än så.
Det doftade lika färskt och fint som bilderna hade lovat och jag hade svårt för att bestämma mig för vilken bryggmetod jag skulle använda. Tebladen var inte riktigt estetiska nog för att göra glasbryggning obligatoriskt. Jag har ingen Gaiwan här i Kanada. Kvar fanns porslinskanna eller skål. Eftersom jag inte riktigt kunde förlika mig med tanken att inte kunna se tebladen bryggas så valde jag skål första gången jag testade teet, med en vattentemperatur på ca 75 grader. Jag kände också att en skål skulle hjälpa mig att ge teet den koncentration och det fokus som ett så anrikt te förtjänade.
Eftersom tebladen är stora var det inget problem att undvika att få in dem i munnen. Jag hade varit lite orolig för att bitterhetsfaktorn skulle bli stor när jag bryggde i skål men det var inget stort problem. Problem var istället att det inte var något speciellt med teet. Jag hade inte förväntat mig den ärliga fyllighet som japanska teer har. Klassiska kinesiska teer är oftast subtila. Men jag hade förväntat mig något unikt. Något som särkiljde Liu An Gua Pian från vilket annat kinesiskt standardte som helst. Det fann jag inte. Det var lite ört-gräsigt med en liten beska i eftersmaken. Jag fann det ofta vara för milt, men om jag drog det längre blev det för beskt. Skål är nog inte den bästa bryggmetoden för det här teet, var slutsatsen jag drog.
Jag tog nya tag med min porslinskanna. Mer teblad, 70-gradigt vatten. Första bryggningen blev precis på fel sida av överbryggd. Teet gick fortfarande att dricka utan att smaklökarna förstördes av beskan men det var ingen stor njutning. Jag gick promt över till andra bryggningen som blev min mest lyckade bryggning. Nu kunde jag känna den oolonglika blommighet som Dragon Tea House lovat i sin beskrivning, med en lätt eftersmak av gurkskal. Det var fortfarande inte riktigt så fylligt som jag hade velat, men det hade ändå ett unikt egenvärde som grönt te. Tredje och fjärde bryggningen blev överbryggda. Liu An Gua Pian är uppenbarligen ganska känsligt för bryggtiden. Femte bryggingen var jag mer försiktig och fick ett något underbryggt te som inte var utstickande på något sätt. Det var dags att sluta dricka te för dagen men jag är övertygad om att teet är av god nog kvalité för att ge flera bryggningar till.
Det bär mig för mycket emot att skriva av Liu An Gua Pian som ett ointressant te. Jag tror snarare att det är ett svårbryggt te, som kräver en Gaiwan för att ha nog med kontroll över bryggningen. Jag ska återkomma med nya Liu An Gua Pian-betraktelser när jag kommer hem till mina Gaiwan, och om ni kära läsare har några bryggtips för hur man får ut det bästa av det här teet får ni oerhört gärna delge dem.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar