Allt som kan gå fel - den svåra konsten att smaksätta te

Jag var på Blå Porten och fikade med min kära mor i helgen, och var inte sugen på så mycket mer än en kopp te. Deras temeny bestod av drygt 12 teer; de flesta smaksatta. Det fanns ren, japansk Sencha, men erfarenhet har avskräckt mig från att dricka Sencha på café. Istället valde jag ekologisk Earl Grey. Man fick teet nystoppat i en "gör det själv"-tepåse (som jag även brukar kalla för tyska tepåsar) tillsammans med en kopp, och fick sedan hälla på vatten själv. Fullpoäng på det. Jag föredrar alla gånger att få brygga mitt eget te, så att jag har full koll på vattentemperaturen och på hur länge det har dragit.

Tyvärr så grumlades upplevelsen av själva teet. Min gissning är att basen var en blandning av svart Assam och Ceylon, av ganska måttlig kvalité. För teet hade en sträv beska och saknade den rundhet som ett bra te har för att balansera upp dessa egenskaper. Jag är inget fan av vare sig Assam eller Ceylon, men jag brukar kunna dricka Earl Grey med behållning i alla fall. Oftast brukar jag klaga på en överdosering av bergamott (jag brukar föredra milda Earl Greys), men här var det helt klart bas-teet som utgjorde problemet.

Det är lätt att göra ett dåligt smaksatt te. Jag tror att alla någorlunda regelbundna tedrickare någon gång har druckit ett riktigt vidrigt smaksatt te. Man kan ha bas-te av dålig kvalité (mycket vanligt). Man kan ha ett bas-te som inte passar smakmässigt eller karaktärsmässigt med smaksättningen (vanligt med moderna Darjeeling-baserade blandningar). Man kan ha ett bas-te av en genre som passar dåligt med smaksättningen, eller en dåligt synkroniserad mix av te-genrer (vanligt exempel är smaksatt vitt och grönt te, eller blandningar med både vitt, grönt och svart te).

Man kan ha en smaksättning som är för stark och dränker smaken av bas-teet (detta görs ofta medvetet om basteet är av dålig kvalité. Man kan ha en smaksättning som smakar för artificiellt. Man kan ha en blandning av smaksättningar som är obalanserad (smaker som inte passar ihop/en smak som helt överskuggar en annan smak ect). Man kan också ha en smaksättning som helt enkelt är av generellt dålig kvalité (dvs billig).

Det senaste exemplet upptäcker jag tydligare än var jag skulle önska. Jag får nämligen vansinnigt ont i magen av te som smaksätts med artificiell jasmin-essens. Te som smaksätts genom att det får ligga och dra med äkta jasmin-blommor ger däremot inga problem. Exemplet med en dåligt synkroniserad mix av te-genrer har jag stött på flera gånger, t.ex. i blandningar som inkluderar både vitt te och svart te - teer som ska bryggas vid helt olika temperaturer och ofta olika länge. Svart te är dessutom totalt smakdominant över vitt te. Det känns som att sådana blandningar är dömda till att bara bli extra bittra på grund av det vita teet, men i övrigt smaka svart te.

Det finns teföretag som inser betydelsen av bas-teets kvalité när man smaksätter te. Exempel är Mariage Frères, Le Palais des Thés, och Kusmi. Det räcker en lång väg, och det tycker jag ofta är värt att betala mer för.

Men i slutändan så ankommer allt på personliga smakpreferenser. Det finns t.ex. inget som skulle kunna få mig att köpa ett grönt te smaksatt med mint och vanilj, även om det var från Mariage Frères; tillverkat på Uji-Sencha av toppkvalité, med bourbon-vanilj och äkta mintblad, och välsignat av Påven därtill. Trogna läsare vet hur skeptisk jag är mot smaksatt grönt te, och mint och vanilj tillhör de smaker som mina smaklökar vägrar acceptera tillsammans med te. Det är en av de mest vedervärdiga kombinationer jag kan tänka mig. Och ändå, så verkar det finnas folk som tycker om det.