måndag 16 mars 2009

Terecension - Ippodos Wakayanagi Bancha

För några veckor sedan blev mitt craving för japanskt te alltför akut, och jag gjorde en beställning från Ippodo Tea; en japansk online-butik rekommenderad av bloggen Alpha Ralpha Boulevard. Det här är egentligen inte bästa säsongen för att beställa japanskt te - skördarna sker i snitt under försommaren och sommaren, så det var ett tag sedan - men man får hoppas att de har förvarat tebladen från skörden väl och kontinuerligt producerar "färskt" te.

Ippodos fraktkostnader är mastiga, och det blev inte bättre av att tullen bestämde sig för att det var dags att jag började momsa för mitt te, men frakten tog å andra sidan inte mer än 3 dagar från Japan till Sverige.

Jag beställde fyra distinkt olika teer; Gyokuro Karigane, Sencha Kumpu, Wakayanagi Bancha, och Iri-Bancha (kallas ibland för Kyo-Bancha). Jag har sedan dess experimenterat med olika bryggparametrar, vilket har visat sig vara en värdig utmaning. Medan Gyokuro Karigane och Iri-Banchan var någorlunda lättbryggda, så har Sencha Kumpu och Wakayanagi Bancha varit lika föränderliga som vårt marsväder.

För Wakayanagi Bancha (ca 50 kr/hg) - som av allt att döma är de relativt grova, gröna teblad som vi normalt endast kallar för "Bancha" - rekommenderar Ippodo en stor mängd blad (ca 2 msk) och 100-gradigt vatten. Med de bryggparametrarna så blev teet bittert, och ändå inte fylligt. Det doftade relativt färskt - inte lika aromatiskt som Den's eller O-Cha's teer, men färskare än något japanskt te som går att köpa i en vanlig tehandel. Så förutsättningarna för en bra kopp te borde finnas.

Wakayanagi är inte ett särskilt algigt Bancha. Och om man brygger det försiktigt för att hålla nere bitterheten (80-85 grader C) så drar faktiskt tankarna åt ångade kinesiska teer, som In the Mood for Teas Steamed Green. Det finns dock en rund eftersmak med lätt umami-touch som är tydligt japansk. Men en mild, eterisk brygd som bråkar med en vid bryggningen är sällan vad man vill ha av ett Bancha.

Jag har provat att brygga Wakayanagi i både en liten glastekanna och i gaiwan, och upplevde det lättare att kontrollera bryggningarna i en gaiwan. Bladen är dessutom grova nog för att det inte ska bli spenatsoppa istället för te som man dricker. Jag har minskat temperaturen med 5 grader, och minskat dragningstiden, för varje bryggning (med bara några sekunders dragning andra och tredje bryggningen), och har fått ut tre vettiga bryggningar. Men jag tror fortfarande inte att jag har hittat de optimala bryggparametrarna.

Är Wakyanagi bättre än de generiska Sencha som går att köpa på Kahls och Bönor och Blad? Ja. Är det prisvärt? Om man bortser från frakten, ja. Är det lika bra som ett fem gånger dyrare Sencha? Nej, naturligtvis inte.

2 kommentarer:

Kalle sa...

Hej, tack för länkningen och lycka till med teerna!
Jag började att brygga wakayanagi bancha och sencha kumpu precis enligt anvisningarna på lappen som följde med, och hivade i tre skopor bancha med plastmåttet som jag fick - jag tycker faktiskt att det blev bra! Men jag har gått ner en aning i min dosering ändå - kanske 8 gram av både sencha och bancha istf 10 respektive 12 gram som ippodo tycker. Det funkar bra för mig, men när du säger det så borde jag nog experimentera lite mer med parametrarna, åtminstone med bancha.
Jag har fått intrycket att ippodo och andra kyotoiter häller i mer rejält med teblad än många andra japaner.
Ett annat förslag för bancha som jag såg på http://www.tomitaseicha.jp/irekata.html är
15 gram te, 100⁰C, 650 ml vatten, 30 sekunder
istf
12 gram te, 100⁰C, 210 ml vatten, 30 sekunder som ippodo föreslog.

Tekoppen sa...

Hej Tebloggaren! Jo jag sitter med ett smakprov Bi Lo Chun och undrar om du har någon erfarenhet av bryggning och kan ge lite tips. Eftersom jag har så lite vill jag ju inte slösa... Hälsar Tekoppen